Skördeglimtar, del ett

Nu - äntligen! - växer det så det knakar i vår trädgård! Vi skördar och skördar... Basen i vår matvardag får vi nu så gott som helt från eget land. Det blir mycket grönsaker och mycket bär. Vi vuxna äter ofta vegetariskt, men kompletterar med kött och fisk från REKO. Det känns fantastiskt att få leva så och jag hoppas att fler vågar prova odla sin mat hemma i trädgården! Sammantaget har vi inte satt särskilt mycket tid och energi på vårt odlande. Det är faktiskt rätt magiskt att Moder Jord är så generös: att allt vi behöver göra är bereda lite mark och pluttra ut lite frön och så en dag finns där mat att äta...

Här får du några glimtar från våra olika odlingsrum i hemmaträdgården just nu:

I fyrfältet på framsidan växer squash, pumpa och gurka i ruta ett. Squash får vi nu minst en om dagen, pumpa och gurka är på gång. I ruta två har vi kålväxter och där kan vi skörda fina broccolihuvuden, typ ett par stycken i veckan just nu. Vitkålen och rödkålen har tyvärr haft påhälsning av kållarver, så där får vi se om vi alls kan ta tillvara någonting av de håliga huvudena... Grönkålen verkar däremot ok, änsålänge. I ruta tre har vi skördat jordgubbar och i ruta fyra sparris (tidigt i somras) och nu får vi ringblommot att göra olja och salva av. Jag ska skriva mer om det längre fram. I mitten växer oreganon över alla breddar, till vår och insekternas stora glädje. Där skördar jag inget detta år, utan tänker att det är ett av sätten att motverka bidöden vi tyvärr läst mycket om på sistone...

I pallkragarna gjorde jag ju en semivarmbänk i maj. Där har vi skördat både sallat och mangold i överflöd fram till nu. Just nu växer krassen helt galet, som ni ser. Förutom att den är fin att se på använder vi den till att piffa upp sallader med och med sin kryddiga smak och intensiva färg är den perfekt just till det! Syra och ruccola finns också i pallkragarna här, fast de nu inte fastnade på bild ;)

På bakgården har vi bär av olika slag. Smultron skördar vi och äter oftast färska till våra kvällssmothies. Häromdagen fick de komplettera det alternativa fredagsmyset: våfflor med grädde och bär. Krusbären har vi redan gjort marmelad av och nu ska jag göra saft av det som är kvar på de två buskarna. Vinbär får vi rätt lite av i år, men lite saft ska det nog räcka till!

Vår cirka fyra meter långa hallonhäck har dock gett bra skörd, kanske fyra liter, och somt har vi fryst in och somt har vi ätit på direkten (vilket jag faktiskt ur näringssynvinkel tror att är det bästa). Till nästa år får vi nog ändå lov att både gallra bland plantorna och fixa bättre stöd, för just nu hänger de både hitåt och ditåt. Men goda är de förstås ändå!

I "sammelsuriefältet" finns potatis, bönor, ärter och spenat. Allt växer bra och just nu skördar vi potatis och spenat. Bönorna blommar, ärterna (en blåärt man kan lagra) är starkt på gång.

Barnen har på egen begäran ett eget land med gurka, morötter, sockerärter, jordgubbar och ringblommor. Här har vi just nu de finaste morötterna och godaste sockerärterna i hela trädgården!

Kryddor har vi längs med hela stenfoten längs sydsidan och de trivs verkligen där. En del är ju mest ögonfröjd (som isopen i förgrunden) medan en del tas tillvara för vinterbruk (som libbstickan strax intill). Mynta av olika slag, citronmeliss och timjan är fina till kvällste, men också bra att klippa in och torka. Tillsammans med blad från smultron, vinbär och hallon kan de bli härliga sommarblandningar att njuta av när höstrusket kommer.

Utöver det vi odlar här hemma i stan har vi ju också en liten experimentåker på landet som småningom börjar ge skörd, den också. Ett inlägg om den kommer inom kort - och i det några tankar om vägen till självförsörjning 2.0 i en akademisk konstnärsfamilj. Håll utkik!

 

Skickat via Blogsy

Hållbart liv

Det har varit mycket på gång den senaste tiden... Nu sitter jag här och hämtar andan lite, låter upplevelserna sjunka in. Förra veckan var en sån märklig mix av aktivism och livsnjutande. Ena stunden på favoritstranden med sol, vind och vatten mot huden - nästa stund engagemang för att stoppa vannsinnesprojektet i Pyhäjoki. Det hållbara livets två ytterligheter.

Grön picknick blev en veritabel succe! Uppemot 200 personer dök upp för att minnas det som hände i Hiroshima och påminna om att vi varken vill ha eller behöver kärnkraft för ett gott liv. Stämningen var otroligt fin. Varma och vänliga människor, brokiga filtar och korgar och kylväskor. Gemenskapen och styrkan i att stå upp för det man tror på. Och musikerna var så innerliga, de som talade var så närvarande och tydliga. Det var uppenbart att här finns både vilja och kraft för förändring! De pins jag tagit med mig för att dela ut gick åt som smör på heta stenar, många kom fram och tackade för att vi tagit initiativ till picknicken och media var verkligen på alerten med både radio, TV och tidningar på plats. Jag är oerhört glad att vi inom Jakobstad för hållbar utveckling drog igång evenemanget och jag är säker på att det kommer att föda fler initiativ till hur vi kan fortsätta vårt arbete för hållbarhet på många olika sätt.

Jag tror att den yttre hållbarheten är tätt tvinnad med den inre hållbarheten, att de ömsesidigt förstärker varandra. Att engagera sig, att arbeta för något, att bidra med sitt kunnande eller sin närvaro eller sin humor ger inre styrka. Om det sedan gäller att sortera sopor eller odla sin egen mat eller köpa grön el eller ekomat - de handlingarna ger så otroligt mycket mer än de tar. Och den inre styrkan ger i sin tur mod att göra mer. Kanske inte rädda hela världen, men däremot göra det jag kan just här och just nu.

Jag tror att vi mäniskor mår bra av att ta ansvar. Av att bry oss. Av att läsa på och lära mer. Av att tro och se att det går att förändra världen, inte var och en ensam, men många tillsammans. Strävan efter ett hållbart liv ger både mål och mening. Ett mål och en mening bortom den futtiga individualistiska maximeringen av lycka eller vinst för mig och mina närmaste.

Jag tror också att det är livsviktigt att måna om sin inre hållbarhet för att orka jobba med den yttre. Att stanna upp, att reflektera, att vila, att fylla på reserverna. Att vistas mycket i naturen och hämta kraft. Att oftare lyssna inåt, att respektera vad den inre rösten vill säja. Att ta hand om sig själv - inte som ett självändamål, utan för att det gagnar helheten i livet. Att våga släppa gamla tankemönster och ta till oss nya.

När vi som individer gör det kan vi bryta gamla ohållbara mönster som sårar planeten, varandra och oss själva. Och när vi gör det tillsammans, som kultur - då kan vad som helst hända!

Skickat via Blogsy

Grön picknick - nu om någonsin!!!

Förmiddagens besked om att Fortum och SRV går med i Fennovoima och Outokumpu ökar sin andel är beklämmande. Inte bara för att bygget i Pyhäjoki i värsta fall faktiskt kan bli av - fast det ska vi kämpa mot med händer och tänder! - utan för att det visar att allt inte står rätt till i republiken Finland idag. En sådan politisk kohandel som Olli Rehn & company gjort den senaste tiden är svårslagen. Förtroendet för honom och hans gelikar är därmed utraderat. Likaså för de statliga aktörerna inom Fortum och Outokumpu. De representerar då inte folket i den här frågan, milt uttryckt! Däremot nog snikenheten.

I en demokrati borde det inte vara möjligt att agera på det här sättet. Man borde respektera folkviljan och lagens anda. Nu är det uppenbarligen ekonomivälde som råder. Eller i värsta fall en finlandisering som vi inte sett maken till sedan landsfader Kekkonens dagar. Den vidunderliga trojkaregering vi har gör krumbukter både i öst och i väst, men det vet vi nog alla, att man inte kan äta kakan och ha den kvar...

Mot bakgrund av dagens turer vill jag bjuda in till Grön picknick - Vihreä piknik imorgon kl 12 i Skolparken i Jakobstad. Picknicken ordnas av gruppen Jakobstad för hållbar utveckling. Vi samlas där för att visa att vi minns det som hände i Hiroshima och för att visa att vi hill ha en värld utan kärnkraft. Inte i Pyhäjoki och inte någonannanstans heller. Nu är det viktigare än någonsin att vi visar var vi står!! Att vi inte resignerar. Att vi oförtrutet kämpar vidare. Också i den här snåla motvinden. I Estland sjöng man sig fri från Sovjetunionen... Det finns en enorm kraft i gemenskapen bland människor. Låt oss använda den nu!

PS. Om du inte kan komma till Jakobstad kanske du kan ordna din egen picknick? Samla några vänner och sätt er ner och klura på hur ni kan jobba för en värld utan atomernas mörka kraft.

 

Skickat via Blogsy

Sinnesro

ett dygn "bortom allt välgjort" - i skogsbacken vid den lilla sjön. regn mot tak, vajande träd. enstaka fågelrop som ekar. en sal, en matta, en filt. tid att landa i kroppen. tid att andas lugnt och djupt. tid att låta sinnet finna ro.

däremellan: bastu, goda samtal med fina människor, mat, sömn. jag sover i Lyan, på några meters höjd över marken. i ett trädhus som vaggar mej stilla. kanske var det såhär det var tänkt? höra och känna naturen hela tiden. känna sig själv som en del i Det Stora Hela.

hämta kraft, påminnas om det som är viktigt, känna efter vad kropp & själ behöver för att må bra. påminnas om att leva så. vila och återhämtning och ändå (eller kanske just därför?) inre utveckling. oftare utöva min förmåga att stanna upp och reflektera. och finna att allt är väl, allt är som det skall. livet har sin gång. allt jag är med om har sin mening - också det krångliga och svåra. känna styrkan i att bara vara. och veta ända in i hjärteroten att allt jag gör kommer ur vem jag är. och att allt jag behöver egentligen finns där redan.

mitt dygn i skogsbacken vid den lilla sjön blir ovärderlig kompasstid. jag lyssnar inåt och tar på nytt ut riktningen, känner in vilken stig jag vill och kan följa nu. sinnesro! tack, Emmes Retreat för att ni finns och för att ni ordnar! vi ses snart igen <3