Jag fascineras av denna ambassadör för det långsiktiga perspektivet. Av mängden seriösa människor som så aktivt och mångbottnat arbetar med dessa frågor. Av att någon vill och vågar förmedla att det finns alternativa sätt att se på tid - mitt i vårt hetsigt accelererande flöde. De utmanar mej till att jobba vidare med min egen tidsförståelse och se över hur jag förhåller mej till tiderna i mitt eget liv.
På sistone har jag grunnat endel på bilden nedan.
Vilken rytm har vi i västvärlden? Vilka tempon väljer jag att följa i mitt liv? De snabba, ofta ytliga - eller de långsammare, med potential för mera djup? Själv finner jag som ni vet en vila i slow-rörelsen. Jag tror också att en hel del av de utmaningar vi ser runt om oss handlar just om tempon som kolliderar. Det konsumtionsinriktade tempot är sällan (eller kanske aldrig) förenligt med naturens eller kulturens tempo, till exempel.
Och sen är det namnet: Det Långa Nuet. Det finns en lyster och en lockelse, nästan någonting magiskt över det. Är det bara jag som drömmer om det? En obruten tidslinje. Som inte hackas sönder av teknologi eller information eller allmänt för många aktiviteter. Som bär rum för eftertanke, vila och närvaro. Ett riktigt långt nu.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar