Jag har underhållningsläst NEDKOPPLAD av Susan Maushart. Och lärt mej endel om den nya teknikens följder. Både för det uppväxande släktet "digitala infödingar" och för oss äldre "digitala invandrare". Fått mer vatten på min kvarn av självupplevd fragmentarisering, diskutabel multitasking och förödande tempohöjning. Forskarna är tämligen eniga, menar Maushart: vi blir mer splittrade, mindre fokuserade, mer ytliga och mindre reflekterande, mindre nära (fast med fler människor) i takt med alla skärmar vi umgås med...
Nu är inte detta någon tungläst forskningsöversikt. Snarare rakt tvärtom: det är som att läsa en tonårsmammas dagbok och roat skräckslagen inse att där kommer vi väl alla att småningom vara. Mitt i teknikrumban. Med svårigheter att hålla takten och förstå tonarten. I värsta fall med ökande mellanmänskliga avstånd i den närmaste kretsen.
Mausharts familj gör ett Experiment och lever utan skärmar (TV, spelkonsoler, mobiler, IPods och IPads) i ett halvår. På kuppen blir deras gemenskap tajtare: de äter, samtalar, spelar spel, läser böcker och allmänt bara ÄR tillsammans. Lite som Thoureau i WALDEN, fast anno 2009 och i Australien. När teknikdimmorna lättar börjar de uppenbarligen se varandra och umgås igen. Vackert så!
Själv vet jag inte om jag skulle kunna hålla en så lång teknikfasta. Däremot är jag övertygad om att mindre vore bättre. Mina medievanor har under de senaste åren förändrats: det blir allt mindre radio och TV, men i gengäld mera dator och Internet. Facebook och bloggosfären är nya, snabba inslag. Däremot står sej böckerna väl i konkurrensen. Det är nästan så att jag värnar mer om Långsam Läsning nu än någonsin tidigare. Både i fråga om facklitteratur, tidskrifter och skönlitteratur.
Om några dagar kopplar jag dock helt av från det virtuella livet för en dryg vecka. Jag åker neråt kontinenten och kopplar till det reella livet. Utforskar det långsamma och gröna. Och kanske återkommer med en reflektion. Au revoir!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar