pulsen rusar, hjärtat klappar fortare än fortast. det snurrar i huvudet av alla intryck. associationerna som aldrig vill ta slut. kroppen som inte vill komma till ro. den kropp som vill varva ner, men inte kan. och mitt inre som längtar till stillheten och lugnet, som desperat söker pauserna och de tomma rummen i kalendern.
jag har varit där förr. en gång var jag där jämt, nästan. nu är jag bara tillfällig gäst. jag har lärt mej min läxa den hårda vägen.
nuförtiden gallrar jag i uppdragen och känner mej inte helt oumbärlig. nuförtiden struntar jag i vissa förväntningar. nuförtiden är jag bara lagom duktig flicka. nuförtiden tänker jag lugn och harmoni, där jag står i stormens öga. jag andas in och jag andas ut. och vet ni; det hjälper faktiskt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar