Det lilla gröna fröet

Egentligen vet jag inte exakt när den slog rot, hållbarhetstanken. Kanske fanns den alltid där i någon form. I det obrutna naturintresset, i de återkommande vegetariska experimenten. Kanske fick den näring i tonårens upprördhet över exploatering av människor, djur och natur. Alldeles säkert vet jag att mitt gröna liv blev medvetet och på riktigt när jag landade i vuxenlivet, när jag kom tillbaka till myllan, när jag blev mor till mina barn. Där och då slöts cirklar, där och då blev det plötsligt uppenbart att det gröna ansvaret inte går att skjuta över på någon annan. Det är mitt. Nu!

På den lilla människans hud ville jag inte smörja kemikalier, i henne ville jag inte mata E-koder och mat som odlats med gift, henne ville jag inte svepa in i textilier gjorda av slavande barn i ett land långt borta. Kanhända blev det också angeläget att försöka vara en god förebild. I småbarnsårens trötthetsdimmor blev det extra viktigt att göra bättre val för mig själv. Jag ville ha ren luft och vatten, måste få närhet till naturen. Jag ville äta bra mat. Jag ville framför allt känna att jag lever i enlighet med de värderingar jag har.

I min väg kom böcker, samtal med människor, tidningsartiklar. Impulser, små och stora, till att omsätta kunskap i handling. Och det började mest med att välja bort: besprutade frukter, tillsatsämnen och färdiglagat. Med att låta den vanliga hårsprayen stå kvar i hyllan. Med att sluta shoppa billiga inredningsprylar på impuls. Och sen gav det ena det andra: mer ekologisk mjölk och rättvist kaffe, hudvård utan parabener, lokalproducerad mat, återvunna möbler, nytt klädtänk, en luftvärmepump...

När kunskaperna om det ohållbara växte blev också motivationen större. Viljan att söka alternativ, att gå emot strömmen, att läsa på och informera mej växte. Någonstans på vägen såg jag mitt ekologiska fotavtryck och tog in dess konsekvenser. Och nu är bollen i rullning. Det finns liksom ingen återvändo. Det hållbara har blivit ett livsinnehåll, en livsstil, en del av min och kanske hela familjens identitet. Jag gillar utmaningen i att inte ta den enklaste vägen, att ständigt söka nästa hållbara steg, att minska mitt fotavtryck men öka mängden bra val i vardagen.

Var får du din inspiration? Var finns det lilla gröna fröet för dej? Vattna, vårda, värna! Snart ska du se att det gror...

Skickat via Blogsy