På vår favoritstrand är vattenståndet lågt. Det blåser från norr. Vi söker lä bakom en klippa. Vecklar ut filten fån det brunrutiga sjuttiotalet. Den är opraktisk, men skön och liksom hör till - utan filten ingen riktig strandkänsla. Vi äter vårt medhavda mellanmål, läser Bamse och Salman Rushdie, doppar tårna i det kalla vattnet.
Där och då infinner sig Det Stora Lugnet. Medan barnen rusar runt med sina kompisar, medan det doftar från engångsgrillen intill, medan måsarna seglar i vindbyarna. Det är något med klippor, sand och vind i håret. Med sol som värmer vinterblek hud. Med kroppsligheten i mötet med elementen och med klipporna som slipats av istiden.
När molnen drar in och regndropparna faller packar vi ihop och skyndar hemåt. Med en bil full av sand. Och då tänker jag att det är detta som är rekreation i ordets verkliga betydelse - att återskapas under några timmar på en strand.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar