Att man kan njuta så av att så! Peta ner små frön i jorden. Mylla ner och vattna. För att sedan stilla beundra dagens verk. Allt medan det susar i träden, småfåglarna kvittrar, barnen stojar på en studsmatta.
Jag tror bestämt att jag det finns nån del i min hjärna som helt enkelt behöver doften av jord, myllans struktur, det kreativa planerandet som hör till sådden... Nånting i mej vill gräva, vända, rensa. Ödmjukt böja ryggen inför moder jord och känna hur hon frikostigt ger oss det vi behöver. Känna stolthet över det arv jag i någon form för vidare: kunskapen om hur man skapar sin egen mat i samklang med den bit natur man har att förvalta. Urenkelt och samtidigt ett vardagsunder.
Kan det vara så att jag är en hybrid - nån form av akademikerbonde? En människa som behöver näring från både orden och jorden. Behöver bruka både ord och jord. För det ena kunde inte vara utan det andra i mitt liv. Nu när kvällen kommer plockar jag fram min bok. Låter tanken flyga, söker nya perspektiv. Ute i pallkragarna gror fröna.
Skickat via Blogsy
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar