Idag har vi haft sol i vår stad, men det blåser fortfarande snåla vindar. Odlingssäsongen känns minst sagt senkommen, speciellt i jämförelse med fjolåret. Ändå finns den där, den obändiga tron på sommaren.
I år kommer vi att utöka vårt odlande med sikte på högre självförsörjningsgrad. Vi har plöjt upp en liten åkerlapp ute på landet och där ska vi inleda någon form av växelbruk. Hittills har vi mest ägnat oss åt att förbereda jorden. Med harvningen fick vi tacksamt nog hjälp av en släkting med lagom liten traktor. Sedan dess har vi grepat oss igenom kvadratmeter för kvadratmeter, tagit bort kvickrot och duntrav och allehanda ogräsrötter. Nu ser jorden rätt bra ut och vi har kunnat sätta både bönor, ärter, kål, gurka, pumpa och squash. Endera dagen åker rotsaksfrön och potäter ner i marken. Till all lycka är jorden på vår åker sandblandad och genomsläpplig, så vi har inte lidit av det myckna regnandet. Men för att växterna ska komma igång nu behövs det både sol och värme!
På hemmaplan kör vi i stort sett samma koncept som ifjol. Det är växelbruk med baljväxter, gurkväxter och kålväxter, diverse rotsaker och lite potatis till husbehov. Allt det har jag kunnat så och sätta tack vare att vi har bra mikroklimat på gården. Ett växthus ska vi sannolikt få upp de närmaste veckorna och hoppeligen hinna odla fram tomater och paprikor i innan hösten kommer. Mer kryddor ska vi också ha; just nu drar jag upp basilika och salvia i mängder.
Och så har vi de röda solhattarna ni ser på bilden. De segar sig långsamt upp ur såjorden och i dem tycker jag mig se en symbol för min egen naiva optimism och tillit till att sommaren kommer, tidsnog!
Skickat via Blogsy
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar