Idag är den sista dagen av min sjukskrivning. På lappen i min adventskalender står det LUGN.
Det har varit en speciell höst, till en början full av oro, osäkerheter och tvivel, längre fram allt mera präglad av visshet och riktning. Ofta har jag tänkt att detta är som att röra sig i väglöst land. Jag har under veckornas lopp fått finna min egen stig genom den stundtals snåriga terrängen. Det fanns ingen karta för hur just jag skulle tillfriskna, bara lösryckta hållpunkter - ungefär som de där siffrorna man som liten skulle förbinda med varandra i tur och ordning och vips skulle en fullständig figur av något slag framträda. Fast ändå tvärtom. Jag visste på ett ungefär vart jag ville komma, men fick själv luska ut hur hållpunkterna skulle förbindas med varandra för att figuren skulle framträda. De hade ingen inbördes ordning och vissa var nästan osynliga till en början.
Ännu har jag inget perspektiv på min process. Det kommer förmodligen ta länge innan jag ser klart vad det var som gjorde att jag helnade. Men tre viktiga hållpunkter tror jag var vilan, promenaderna och samtalen med dem som ville och kunde möta mig precis där jag var. I utrymmet mellan de här hållpunkterna växte långsamt någonting nytt fram. Utmattning är ju ett symptom, ett tecken på obalans - som min kloka läkare konstaterade: för litet och för mycket av diverse signalsubstanser - och jag tror att det gäller att hitta nya livsmönster som gör att balansen återupprättas. Både i det yttre livet och i det inre. Och det finns många vägar dit. För mig hjälpte det verkligen att medvetet skapa en dagsrytm som tillät vila och aktivitet, ensamhet och gemenskap i lagom doser. Att välja glädje och tillit, mitt i det som föreföll tungt och svårt.
Ett vet jag säkert. Under den här tiden har jag återfunnit mitt inre lugn. Inte så att jag numera ständigt är harmonisk och tar livet med ro - det ryms fortfarande både ups and downs i tillvaron. Däremot är jag inte längre lika tunnhudad. Jag har fått mera distans, jag har hittat mitt eget fotfäste igen. Jag har lärt mig min läxa.
Om några dagar återgår jag till arbetslivet. Min utmaning blir att bära med mig det här lugnet in i den världen. Att välja och välja bort. Att fokusera på det som ger, snarare än tar. Att behålla riktningen, även när det blåser från sidan. Att fortsätta gå, också om andra springer. Ytterst handlar det om att skapa förutsättningar för Det Goda Livet, varje dag.
(Bilden är tagen för några veckor sedan på en nepalesisk restaurang på Skatudden i Helsingfors. Just där och just då fångade den något av det lugn jag funnit den här hösten.)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar