Grounded

Igårkväll var jag på trädgårdsklubb. Ja, det är precis vad det låter som. Tillsammans med en bunt andra damer kommer jag nämligen under detta år att tillbringa en del av min fria tid på Rosenlundsbacken - i Aspegrens trädgård. Under kunnig handledning ska vi dels göra talkoarbete, dels tillsammans ta hand om en egen liten odlingslott. Vi ska planera, förså/fröså, sköta om och förhoppningsvis sedan också skörda både glädjen och frukten av våra mödor. Den bakomliggande tanken är att lära oss mera om hur en självförsörjande hemmaträdgård kan byggas upp. Och, icke minst: glädjen i "Ti arbeit ilag" (att arbeta tillsammans) för att tala i Lars Huldénska ordalag.

Ute andas jag vår i luften. Den första aningen av takdropp, trots minusgrader och snö och sportlov. Inne drömmer jag redan om kronärtskockor, gurkor, paprikor och tomater. Skissar för mangold, spenat, bönor... Funderar på att testa vad som händer när man påtar ner en rad med kikärter i odlingslådan - kanske kan vi bli självförsörjande för en dag eller två :) Läser på om läkeväxter och tänker att det vore fint att odla en eller annan ört som lyfter utvakade och utmattade småbarnsmammor i karriären till nya höjder.

Jag är övertygad om att odlandet för min del är rena rama terapin. Samtidigt som trädgårdsdrömmarna spirar och handen rör sej över skissblocket får själen ny fart. Det ligger  en djup symbolik i detta med att så och skörda, att livet kommer och går, att allt är cykliskt. När jag påtar ner frön och skolar om, när jag härdar växter för utelivet, gräver land eller rensar ogräs rotar jag mej själv igen. Jag landar med fötterna och händerna i myllan efter timmar av intellektuellt arbete och blir grounded, som det så fint heter.

Lära och leva. Det är liksom själva poängen. För att växa behöver de frön vi sådde igår lagom mycket av mörker och ljus, värme och kyla. Kanske är det så med oss människor också? För att växa till oss behöver vi både regn och solsken, varma dagar och kalla. Och, som min doppräst en gång sa: "Vi behöver ha huvudet i himlen och fötterna på jorden".

Prinsessyra

Idag skjuts det salut - en svensk liten prinsessa har kikat ut... Vi gratulerar! Och funderar.

Tänk att vara ett barn som ett helt land har längtat efter, talat om och spekulerat kring i dagar, månader och år! Ett barn vars hela väsen kommer att vara i ett ständigt pågående blickfång. I mediernas lins, i folkhemmets fokus, under forskarnas lupp - både nu och i framtiden. Detta stora lilla underverk. Jag kan inte låta bli att tänka att det jag önskar henne mest av allt är lite lugn och ro. Möjligheten att bli den hon innerst inne är. Sköna slappa stunder utan förväntan på att liksom vara någonting speciellt. Rätten att helt enkelt bara vara sig själv.

Mer än många andra barn hoppas jag att just detta barn ska få vara bångstyrig, ostyrig och full av upptåg. Precis som hon "Lilla Prinsessan" (av Tony Ross). Hon som inte vill gå och lägga sig, som inte vill kamma håret. Som är envis, frågvis och charmerande i sin egensinnighet. Och som vill ha TVÅ födelsedagar!

Måtte hon inte få allt hon pekar på. Måtte hon få all kärlek och respekt och de gränser hon behöver. Måtte hon leva lycklig i vardaglig, förutsägbar och kärleksfull omsorg. I alla sina dagar!

Och därimellan kommer fastan

Denna dagen mumsar vi bulle, men i morgon blir det andra bullar. Åtminstone för min del. Jag har nämligen bestämt mej för att iaktta påskfastan. Denna vackra tradition vi har mellan askonsdag och långfredag. Ifjol gjorde jag en lättvariant och avstod så gott jag kunde från socker. Nu känner jag mej redo för en lite större utmaning: jag ska undvika både socker och vitt mjöl.

Nu kanske någon undrar varför. Befogad fråga. Jag ser flera anledningar. Jag vill testa mina gränser lite. Jag vill utmana mej själv att gå från insikt till handling. Jag vill komma bort från en ond cirkel av sötsug, trötthet, viktuppgång och allmän obalans i kroppen. Jag vill prova på att delta i det som generationer gjort före mej: avstått från något för att få något annat. Jag vill också praktisera en del av den kristna tradition jag lever i, skifta fokus för en tid.

Inspirationen fick jag häromveckan genom att läsa om kyrkans ekofasta. På www.ekofasta.fi kan du själv läsa mer om olika alternativa sätt att iaktta en fasta som är bra både för miljön och för dej själv. Kanske vill du också skifta fokus för en tid? Dra ner på onödig konsumtion? Ta dej fram till fots så ofta det går? Oftare kocka vegetariskt? Det finns många vägar till Rom...

Lev mer på mindre

Kikade nyss in på Lundagårds blogg och såg till min stora glädje att nu finns denna boken snart i handeln:

Lev mer på mindre

Kloka österbottniska kvinnor har än en gång gjort ett supersnyggt jobb!

PS. Om du inte läst Maria Österåkers bok Kvinnor och Kakor längs Kyro älv vill jag gärna rekommendera den också. Den är som ett samtal vid fammos eller mommos köksbord. Om Livet. Med någon som verkligen vet hur man lever hållbart och kan vara förnöjsam under blygsamma omständigheter... Och som bonus: en titt i recepthäftet anno 1900-nånting.

Rätt riktning

Jag kan bara inte låta bli - jag måste lägga upp lite glada nyheter...

Min Planet är en sajt med fin och riklig info för den som vill leva mera hållbart. Själv har jag gjort klimatsmartkalkylatorn och fått veta både hur många klot jag gör av med och hur stort mitt ekologiska fotavtryck är, med min nuvarande livsstil. Och dessutom fått en rad goda tips på hur jag kan fortsätta minska min miljöpåverkan genom konkreta vardagshandlingar.

Finast av allt är ändå de sju punkterna om hur vi faktiskt lever allt mer miljövänligt - klicka och läs under "Sju saker som blivit bättre". Enligt artikeln har vi de senaste åren blivit bättre på second hand, köper mer miljösmart mat, cyklar mer, ökar vårt engagemang i miljöfrågor, köper grönare el & värme, reser mera kollektivt och väljer oftare naturlig hudvård. Inte så illa. Visserligen gäller detta Sverige, men jag har en stark känsla av att motsvarande tendens finns också här i Finland.

Självklart finns det ännu mycket att göra. Men ändå: läs och bli inspirerad du också!

Alla hjärtans dag

Före och efter. Inom och utom. Överallt finns de. Våra små och stora änglar. I blickar som ser oss, öron som hör oss, händer som rör oss. I korta medmänskliga möten och i livslånga relationer.

Dagen till ära delar jag en favoritlåt.

Måtte detta bli en dag när du känner att dina änglar är nära!
Utan dem vi älskar är allt annat inget.

Meatfree monday

Imorgon är det måndag och jag tänker haka på detta med köttfri måndag. För miljön, för hälsan, för djuren, för ekonomin... Genom att införa en vegedag i veckan minskar vår familj sin miljöbelastning, får i oss ännu lite mera grönsaker och nyttigheter, sparar lite vardagstid, samt lär Småfolket att grönt är gott (förhoppningsvis).

Morgondagens middag får bli min favoritlinssoppa. Receptet räcker till fyra.

hacka en lök
hacka en vitlöksklyfta eller två
fräs lökhacket i en matsked rybsolja
tillsätt en tärning buljong och en halv liter vatten
häll ner 2 dl gröna/röda linser och låt koka tio minuter
slå på en burk krossade tomater
krydda med timjan, salt och peppar
låt puttra en stund, späd med vatten om den verkar för tjock
mixa soppan slät 
servera med en klick creme fraiche och gott bröd till!

VAF-dag

I onsdags var det så slutligen min tur att däckas. Efter att ståndaktigt ha arbetat vidare, trots allt starkare flunsasymtom och trots ett pärlband av vaknätter, fick jag ge mej och inse att min kropp behövde vila och varm saft och en god bok. En Vård Av Förälder-dag. Tillsammans med det ännu något hostande Småfolket tillbragtes dagen mestadels i hörnsoffan. Jag skriver mestadels - någon egentlig Mors Vila blir det ju inte med två barn hemmavid. Mat ska kokas, DVD:n ska bytas, pottor sköljas och små konflikter ska lösas. Men ändå.

Ändå fick jag tid att äntligen läsa Sofi Oksanens UTRENSNING från pärm till pärm. Så länge sen jag unnade mej att uppslukas av en roman! Så avkopplande och utvecklande och underbart! Just denna romanen har väntat länge på att bli läst. Jag har liksom dragit mej för att ta itu med den. Tvekat inför våldet, utsattheten och brutaliteten. Frågorna om den enskilda människans mod och integritet och moral i ett samhälle och en tid som på ett sätt är oerhört avlägsen, på ett annat sätt otäckt nära.

Jag var själv i Tallinn och Estland 1992. En dagsresa över viken med fyra tjejkompisar. Promenerade i gamla stans gränder. Lät pappas gamla Minolta från 1960-talet föreviga de tusen förfallna och samtidigt bedårande portarna, de ljuvligaste rosorna i en utnött zinkbytta på det gråmulna torget. Länge hände de förstorade bilderna på väggen i min studentlya i Helsingfors. Föga förstod jag då vad som pågick under ytan. Under historiens vingslag.

Oksanens roman har igen öppnat mina ögon. För hur nära gränsen gick. Att jag fick leva i ett fritt Finland och studera i Helsingfors, tycka och tänka vad jag ville, göra det jag hade lust till. Tio mil bort var världen en helt annan. Vår lilla utflykt som en metafor för hur världen är ständigt mångbottnad, hur diametralt olika verkligheter nuddar vid varandra. Att ödets nyck gjort min väg så mycket lättare att gå. Den värld Oksanen gestaltar kunde ju ha varit min. Zara i romanen är jämngammal med mej, Aliide med min mormor. Om Finland fallit i sovjetiska händer 1945, hade allt detta då kunnat utspela sej vid den österbottniska kusten?

Så blev VAF-dagen så mycket mer än en vila. Den blev en injektion av tacksamhet och ödmjukhet. Den blev en insikt om Den Livsviktiga Litteraturen. Som ger perspektiv och som botar förkylning. VAF-dag eller ej.

Eftertankar

Så blev det då som de flesta nog hade anat: vi fick en Sauli som president. Bra så! Valet stod trots allt mellan två goda kandidater, mellan en Bra och en Bättre. Om Sauli nu bara handlar i enlighet med det han lovat under kampanjens debatter blir vårt land småningom ändå en lite vänligare plats med mindre klyftor och mera värme mellan människorna. Jag håller tummarna!

Som så många redan konstaterat blev det hursomhelst storslam för Pekka. Bara det faktum att han gick till andra omgången kanske kan ses som ett första tecken på vart världen ändå är påväg, tidsnog. Att humana, gröna värden håller på att få upp styrfart inom politiken. Att politik överhuvudtaget intresserar och engagerar igen. Att många unga och kreativa vill arbeta för ett inkluderande och hållbart samhälle. På olika sätt. Just det faktum att Pekka-rörelsen på så kort tid lyckades mobilisera så många unga är extra hoppingivande. Det är också en vacker insikt att en hel miljon människor vill att vårt land ska vara en plats för dessa "andra" värden. Det blir spännande att se hur saker och ting utvecklas framöver.

Och jag både hoppas och tror att Sauli vill nå den dryga miljon finländare som valde att inte rösta. Nu har han mandat att vara Landsfader. Precis som andra pappor är han given ansvaret, utmaningen och glädjen att värna lika mycket om hela barnaskaran - både den som trilskas och den som tänker själv och den som tänker lika... Själv går jag så snart jag hinner till biblioteket för att låna de två självbiografierna - i hopp om att läsa mej till vem människan där bakom politikermasken är. En författande president med en fru som är poet. Kanske inte så pjåkigt ändå.

VAB-dag

Häromdagen nåddes vi av vintervirus... Inga trevliga gäster - småfolket var heldäckade i ett dygn med hög feber och skrällhosta och snörvlar nu ikapp för president och fosterland. Dock verkar det hela vara en ganska snabbt övergående sort: idag orkar de igen kivas om leksaker, tar itu med oändligt kreativa projekt och kommer med olika intressanta synpunkter på tillvaron. Trots att kvicksilvret hålls stadigt kring 25 minus, menar till exempel den Yngre att hon ser ett löv i syrenbusken och att det visst snart är sommar igen. Tala om kreativ visualisering!

Själv känner jag mej mest som en av dedär flygvärdinnorna som med lätt ansträngt leende frågar "Coffee or tea, please?" där jag kryssar fram mellan önskemålen om mat och fika och DVD och sagoböcker, samtidigt som jag passar på att bruka VAB-dagen till att städa lite, tvätta en maskin, läsa någon rad i en bok, sova en tupplur. Småningom ska jag tina upp bilen för en tur ut på landet. Det är dags att avhämta en rejält tilltagen leverans av malet charloiskött från djur uppfödda på ekologiskt foder. En sann vardagslyx och hållbart i flera bemärkelser.

Och jag tänker att denna dagen är God & Blandad. Fiskpinnar och ekologiskt kött. Iskall och bedårande vacker. Välfylld.

Vintersalvan

Såhär i Sibiriska vintertider (när kvicksilvret mestadels rör sej under tjugo) känns det som läge för ett litet ekologiskt tips för den stakars nariga vinterhuden. Receptet på bästa salvan för händer och fötter har jag lånat av Tessa Turtonen på Marthaförbundet. Enkelt, billigt, fungerande! Inga konstigheter, bara naturliga ämnen. Är man av den pyssliga sorten är detta dessutom ett gyllene tillfälle att välja snygga burkar (självklart återbruk) och göra fina etiketter...

MARTHASALVA
50 g bivax (köpes på välsorterat apotek)
2 dl vegetabilisk olja, gärna ekologisk
(10-20 droppar eterisk olja)

Lägg bivaxet i ett värmetåligt kärl, ett vanligt litermått av rostfritt stål eller härdat glas går bra. Koka upp vatten till vattenbad. Ställ kärlet med bivaxet i vattenbadet. När vaxet smält tillsätts den vegetabiliska oljan. Först ser det konstigt ut när olja blandar sig med det varma bivaxet, eftersom vaxet stelnar av den kalla oljan, men det smälter strax. Rör om försiktigt med t.ex. en sked. Lyft kärlet ur vattenbadet och fortsätt röra tills salvan börjar tjockna (då den svalnat till ca 50 grader). Tillsätt eterisk olja, som gärna får vara av någon ört (ex. rosmarin, lavendel). Pytsa upp salvan i rena glasburkar med lock. Vänta med att sätta på locket till salvan svalnat helt.