ja, ni kanske har märkt det redan? att jag inte skriver så ofta, alltså. en av årets fastevanor är nämligen att jag minskar på mitt liv framför surfplatta och dator. jag varken vill eller kan lämna den digitala biten helt och hållet, men jag vill freda tid för det reala.
för min del känns det digitala flödet ibland både ensidigt och närapå övermäktigt. det blir så många synintryck som virvlar förbi, så många tanketrådar. för det finns så otroligt mycket jag vill surfa vidare på och lära mig mer om. och i ärlighetens namn också en del oväsentligheter som bara upptar min tid. det digitala bryter min koncentration, splittrar mitt fokus, drar mig upp till ytan och bort från de långsamt djuplodande resonemangen.
de eftertänksamma samtalen för jag oftast IRL. jag trivs i möten med människor som andas, doftar, gör miner, låter rösten leva i takt med budskapet. som oblygt protesterar när de inte håller med, som utvecklar sina resonemang när jag frågar. jag trivs egentligen inte med flimrande skärmar och knattrande tangenter. jag trivs bättre med skissblock och penna. och jag trivs egentligen inte med länkar och hyperlänkar. jag trivs bättre bättre med riktiga böcker som har blad som prasslar när jag
vänder dem.
övermäktigheten och ensidigheten, det ställföreträdande livet... kanske är jag en människa som vill få leva i alla sinnen? se, höra, dofta, känna. vara just här och just nu. nyss var jag ute på gården och hälsade på min citrontimjan som uppenbarligen överlevt vintern. min citrontimjan doftar vår, den är grön som skogen, den känns sträv under fingrarna. den är i allra högsta grad real. och ni förstår säkert varför jag inte lägger upp en bild på den... för jag hoppas ni går ut och doftar på den riktiga våren själva!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar