Så blev det då som de flesta nog hade anat: vi fick en Sauli som president. Bra så! Valet stod trots allt mellan två goda kandidater, mellan en Bra och en Bättre. Om Sauli nu bara handlar i enlighet med det han lovat under kampanjens debatter blir vårt land småningom ändå en lite vänligare plats med mindre klyftor och mera värme mellan människorna. Jag håller tummarna!
Som så många redan konstaterat blev det hursomhelst storslam för Pekka. Bara det faktum att han gick till andra omgången kanske kan ses som ett första tecken på vart världen ändå är påväg, tidsnog. Att humana, gröna värden håller på att få upp styrfart inom politiken. Att politik överhuvudtaget intresserar och engagerar igen. Att många unga och kreativa vill arbeta för ett inkluderande och hållbart samhälle. På olika sätt. Just det faktum att Pekka-rörelsen på så kort tid lyckades mobilisera så många unga är extra hoppingivande. Det är också en vacker insikt att en hel miljon människor vill att vårt land ska vara en plats för dessa "andra" värden. Det blir spännande att se hur saker och ting utvecklas framöver.
Och jag både hoppas och tror att Sauli vill nå den dryga miljon finländare som valde att inte rösta. Nu har han mandat att vara Landsfader. Precis som andra pappor är han given ansvaret, utmaningen och glädjen att värna lika mycket om hela barnaskaran - både den som trilskas och den som tänker själv och den som tänker lika... Själv går jag så snart jag hinner till biblioteket för att låna de två självbiografierna - i hopp om att läsa mej till vem människan där bakom politikermasken är. En författande president med en fru som är poet. Kanske inte så pjåkigt ändå.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar