Hur har din sommar varit? Fick du den vila och påfyllning du behövde? Kände du sommarvinden i håret och solvärmen mot huden? Hann du kanske till och med ha lite långtråkigt någon dag när regnet öste ner? Jag hoppas det.
Själv har jag haft välbehövligt långledigt. Varvat ner (och i ärlighetens namn ibland också upp) och pysslat med plötsligt påkomna mer eller mindre angelägna projekt, latat mej, plockat blåbär, skördat våra första bondbönor och badat i det mer än lovligt kalla havet några gånger. Jag har låtit klimatfrågan vara fortsatt olöst och komplicerad, men samtidigt fört många små samtal om den hållbara vardagen. Vad den är - och kunde vara - för just mej. Och åter en gång konstaterat att det är de många små vardagshandlingarna jag vill göra annorlunda. Mer om det här.
Mycket har jag funderat över detta med sommarförväntningarna här uppe i kalla Norden. Under några få veckor ska vi vara så lyckliga, så vältränade och så solbruna om benen. Vi ska njuta och umgås och ladda batterierna inför en hel lång vinter. Vi ska maxa upplevelserna och samtidigt varva ner. Vi besvärjer regnmolnen och de kyliga nätterna och bokar våra resor till solen om värmeböljan ser ut att utebli. Eller är det bara som jag tror?
För egen del älskar jag augusti. De mörka och (ibland) varma kvällarna, trädgårdens alla gåvor, känslan av mättnad och mognad i naturen, återgången till vardagens rytm. I år ska jag försöka ta vara på sensommaren. Vila i rutinerna och andas in den höga klara luften. Ta in alla augustiljusets färger.
Visst, min väckarklocka kommer att ringa 07.00, mitt jobb kommer att kräva engagemang och närvaro som förr, familjen ska ha middagsmat på bordet varje dag. Men tänk om det är just där som sensommarskönheten ligger gömd: mellan väckarklocka och Veneziansk? Jag börjar tro det.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar