Läste på en blogg jag följer (fina kloka köpstoppsbloggen, se listan till höger) att det är take back your time day idag. Ett lustigt sammanträffande, för på den kurs jag höll häromdagen var tid, tidsbrist, stress och högt livstempo ett återkommande stråk (trots att kursen egentligen handlade om röst och kommunikation).
Det förfaller som att vi är allt fler som upplever att tempot i samhället och arbetslivet och vardagen är högt. Vart tog lugnet vägen? Hur blev vi så utan tid? Vi har ju fortfarande 24 timmar i dygnet. Hela veckan, hela året, hela livet.
Jag tänker ofta på det naturliga slow som låg i luften hos min mommo och moffa. Hade det att göra med bondesamhället, landsbygden, skogen? Var det tidsandan? Var det dom som personer? Minnet säjer att vid deras köksbord fanns alltid oceaner av tid. Där fanns en rofylld rytm, en lunk som gav utrymme för filosofiska samtal, undran, argumentation. För att bli sedd och för att se, barn som vuxen. Där fanns årstidernas rytm och stilla söndagar - utan söndagsöppet. Där fanns förmiddagskaffe och eftermiddagskaffe och kvällste - stunder där vi alla samlades runt bordet. För att prata och vara med varandra. Som en välkommen paus i det ibland strävsamma slitet, antar jag de vuxna såg det.
Det slår mej nu att varandet numera så ofta överskuggas av görandet. Att mitt eget liv är en ständig strävan för att hålla balansen mellan de två. Jag älskar mitt jobb, jag älskar att läsa och skriva, jag vill göra tusen och en saker på min fritid. Men jag behöver också stirra på brasan, göra nästan ingenting. Andas in, andas ut. Praktisera min yoga i tystnad och lugn. Då får jag välja bort konsumtion, ytgrejer jag skulle göra mest för att nån annan vill det, aktiviteter som bara är kulturellt förväntade utan att ge mej något på djupet. Jag får ibland tacka nej också till sånt som är intressant, utmanande och roligt. Lära mej att alla bollar inte kan eller bör vara ständigt i luften. Att gamla analoga klockor tickar rätt behagligt och visar på den cykliska - inte lineära - tiden.
Vad vill du ha din tid i livet till? Vilka är dina tidstjuvar? Var finns dina oaser där själen hinner ifatt kroppen? Vem är du när du inte gör? Kanske hann du inte återerövra din tid just idag. Ingen fara: det är 24 timmar också nästa dygn!
Skickat via Blogsy
Återigen - tack för ett tänkvärt och vackert inlägg! Jag som levt med galet up tempo i flera år övar varje dag på att hitta ro i det långsamma och i det lilla, att flytta fokus mot mej själv och de som står mej närmast, vissa dagar går det bra, vissa dagar går det mindre bra och oron kryper. Tvivel på att vägen jag valt är den rätta finns dock inte.
SvaraRaderafina du - det är så skönt att veta att vi är många som strävar :) kanske är det just så som det är meningen? att vi får lära oss vara aktsamma om oss själva, om våra kära och om vår tid... kram!
SvaraRadera