På tufftufftåget

högtalardamen med sitt superkorrekta "seuraavana Lapua - nästa Lappo - the next stop Lapua" ekar ut över vagnen. jag är på väg till huvudstaden för att föreläsa ett par dagar. har dryga fyra timmar tid att tänka, tid att skriva, tid att läsa, tid att göra ingenting.

jag älskar tåg. mest på grund av den obrutna lagom långsamma tiden. men också på grund av människorna. för mej är tåget en chans att vara en stund i det "finska" Finland: att höra språket som jag i dess karghet älskar, se kärva tanter med smörgåspaket, sticksöm och kvällstidning. jag har dessutom en teori om att tågåkande tanter är väldigt vanliga människor med vanliga liv. att de står med fötterna på jorden i sina lagom ohippa kläder. att de är skönt opretentiösa och väldigt hälsosamma att omge sig med. fast det kan ju hända att jag generaliserar lite... hursomhelst, jag tycker om att känna tågdoften och suset från rälsen, det lilla gunget när vi susar fram genom kvällsmörkret, slamret från strumpstickorna.

tågåkandet påminner mej om studietiden. då var resan mellan Österbotten och huvudstaden lång, ibland fylld av motstridiga känslor av äventyr och hemlängtan. tåget var både resan ut i vuxenhetens vida värld och resan tillbaka hem till rötterna, en metafor för polerna i mitt liv och balansakten att utveckla min identitet någonstans däremellan. tåget var också ett mellanrum, en frizon i utmanande eller osäkra tider. det var också en zon för böckerna, både de akademiska och de skönlitterära.

nu sitter jag här och låter minnen och tankar komma och gå. snart ska jag plocka upp Philip Teirs "Vinterkriget" och sjunka in i dess sanningssägande fiktiva värld. jag ska hämta en kopp te och smyglyssna på finska tanter som talar om sina vanliga liv. föreställa mej vem dom är och var dom kommer ifrån, vilka liv dom levt och lever.

det slår mej nu att tåget ju är en koncentration av berättelser. dessa resande människor, dessa brottstycken av samtal, dessa platser vi åker till eller från. de blir metaforer för berättelser om liv och mening långt från flashiga karriärer och kvarter. det är nog det som är hemligheten med tåget.