Giftfärgsdepp!

Det är ju inte riktigt färdigmålat här än. Ett par burkar färg skulle inhandlas idag. Och tusan så irriterad jag var efter besöket i färghandeln!

Vi skulle ha en färg till småfolkets vägg. Rosa, vattenbaserad färg med så lite gifter som möjligt. Hade vi tänkt. Den i och för sig vänliga försäljaren gav ett förslag med argumenten billig och snabbtorkande. Riktigt lättmålad, dessutom. Vi frågade vilket bindemedlet var och fick ett svävande svar. Vi undrade över lösningsmedel och fick veta att färgen i fråga i alla fall var "hälsosam".

Vi skulle ha en färg att måla gamla brädväggen med. Linoljefärg hade vi tänkt var det bästa, men den torkar ju så långsamt. Så vi undrade över alternativ. Försäljaren förslog "bästa färgen på marknaden". Att den var akrylatfärg gjorde oss fundersamma. Vi hade en association till akryl, till plast, till latex. Nejnej, sa försäljaren - inga plaster här inte. Bara bra egenskaper och mycket sundare än alkydoljefärg ifall man snart ska bo i utrymmet, sades det.

Vi tvekade en stund, lät oss just och just övertygas, köpte två burkar och gick ut. Och i bilen påväg hem slog harmen till. Hur är det möjligt att alternativen är så få? Att kunskaperna bland försäljarna så ytliga? Att vi som ändå betraktar oss som miljömuppar bara ger upp och resignerar?

Nu är det i och för sig sent att stiga tidigt upp, men jag surfar ändå runt och försöker förstå vilka alternativen kunde ha varit. Och jag tänker på vilka ämnen som ska snurra runt i vår inomhusluft den närmaste tiden, jag sörjer de kemikalier som sköljs ut i naturen när vi tvättar penslarna och jag bannar skickliga marknadsföringskampanjer som skymmer sikten för oss vanliga konsumenter!

Kanske får jag så lov att lära mej måla med äggoljetempera till slut. Det verkar vara det grönaste gröna man kan göra. Men tills dess... Hur gör månne ni andra?