Glutenfritt liv

Av hälsoskäl håller jag just nu på och ställer om mitt liv till glutenfritt. Jag har redan en längre tid känt av att vete inte är något för mig, men småningom har jag förstått att det är något mer jag reagerar på. Det räcker inte bara med att undvika vete - jag kanske får så lov att skippa gluten helt och hållet om jag vill må riktigt bra. Det är märkligt hur länge det tar för den insikten att nå fram till förändrad handling!

Allehanda förträngningsmekanismer och undanflykter kommer emellan. Jag liksom tänker att ryktet om glutenets fördärvlighet säkert är överdrivet. Att hela grejen nog är upphaussad i hälsopressen. Att det glutendrev som går bland välutbildade kvinnor i min ålder kanske är ett uttryck för annat illamående (läs hälsostress, höga prestationskrav, överdriven trendkänslighet). Att det vore socialt så jobbigt att tacka nej till det som bullas upp på diverse tillställningar. Att min matvardag i familjen skulle bli alltför komplicerad om jag var tvungen att lägga om till strikt glutenfritt. Ja, ni vet hur kreativ människan kan vara när hon försöker sticka huvudet i sanden och leva med business as usual...

Tills tiden är mogen - och det är den tydligen nu. Den senaste tiden har jag träffat ett antal personer som berättat om sina glutenrelaterade besvär. Jag har läst några riktigt bra bloggar som tangerar glutenkänslighet, här och här. Jag har hört människors berättelser om hur besvären försvunnit efter en tid helt utan gluten. Och jag har insett att det vore dumt av mig att inte lägga om och se vad det ger för resultat för min egen del.

Den stora frågan är ju såhär inledningsvis: Vad äter jag istället? Just nu läser jag på om glutenfria alternativ - helst utan tillsatsämnen. Jag planerar dagsmenyer utan spannmålsprodukter och försöker klura ut var fallgroparna finns. Jag laddar mentalt för att avstå "vanliga" bröd och bullar. Jag söker bra recept och ska prova att baka med mjöl på havre, majs, kokos, bovete eller ris istället.

Det är jättespännande och intressant och det känns som en hel vetenskap (vilket det också är!) och jag får ta ett steg i taget. Jag får säja som farbror Melker i Saltkråkan sa: "Denna dagen ett liv"...