TRY POETRY

jag är förvisso en skrivande människa.
jag har förvisso skrivit dagbok, facktexter, uppsatser, forskningsrapporter, samt en avhandling.
jag har förvisso formulerat blogginlägg, ögonblicksbilder, samt embryon till dikter och noveller.
jag kan ju förvisso inte leva utan att skriva.

men,
aldrig förr har jag skrivit som igår. med pennan så nära hjärtat.
aldrig förr har jag skrivit så snabbt och så naket.
aldrig förr har jag försökt poesi.

nu är hon här. poeten. och det är bara för att Bob Hansson var här.


och jag kommer att vara honom evigt tacksam. för den raka blicken, för det höga skrattet, för tårarna i ögonen och klumpen i magen. för höghastigheten och för bråddjupet. för att de viktigaste orden som fanns där innerst inne fick ta plats på papper. för insikten om att det mest privata ibland är det vi verkligen borde dela med varandra. för att han öppnade dörren till ett nytt rum där jag får skriva på ett annat sätt. skriva för att leva.

till dig som också behöver en dos Bob Hansson, här ett klipp från föreställningen En monolog om lycka: