FF-jul

såhär dagen för julafton väljer jag låta klokaste Katarina Gäddnäs tala genom sitt inkast i KP av igår. också hennes artikel (i samma tidning, samma nummer) om julfirande i form av "ett fridsamt litet juluppror" berörde mig mycket. allt julen egentligen handlar om är ju bortom ytan, ner på djupet. Gud sände nog inte sin son till världen för att låta oss stressa mer än vanligt... härmed utlyser jag för egen del en FF-jul och låter både Friden och Fröjden stiga på i stugan!

Nötkräm för Unicef

Det pågår en tyst katastrof. En katastrof som varje dag dödar 21 000 barn under fem års ålder. De flesta barnen dör av näringsbrist, diarré eller andra sjukdomar. De dör av orsaker som med enkla medel skulle kunna förebyggas.

I jul kan du publicera årets viktigaste bloggpost. En bloggpost som ger fler barn chans att överleva och utvecklas. Då gör du nämligen inte bara fler uppmärksamma på att barn dör i onödan utan du ser även till att re:member skänker sex påsar nötkräm. Nötkrämen skickas till de barn som behöver det mest. Vi hoppas att du vill hjälpa oss att få ihop så många påsar nötkräm som det bara är möjligt.”Det pågår en tyst katastrof. En katastrof som varje dag dödar 21 000 barn under fem års ålder. De flesta barnen dör av näringsbrist, diarré eller andra sjukdomar. De dör av orsaker som med enkla medel skulle kunna förebyggas. Det som saknas är vaccin, medicin, rent vatten och näringsriktig mat. Saker som UNICEF kan leverera. Saker som vi tillsammans kan leverera.


Den här bloggposten är mitt sätt bidra. För i och med att jag publicerar den här bloggposten blir inte bara fler uppmärksammade på den tysta katastrofen utan dessutom innebär det att re:member skänker sex påsar av den nötkräm som UNICEF använder vid behandling av undernärda barn. Tre påsar nötkräm om dagen är allt som krävs för att ett barn som lider av undernäring ska kunna överleva.
Har du också en blogg och vill göra något viktigt i jul? Hämta bloggmaterial här! Tillsammans räddar vi barns liv.
Ps. Vill du köpa fältprodukterna som räddar barns liv, besök UNICEFs gåvoshop. Du kan välja ett snyggt gåvobevis designat av bland annat Tove Styrke eller Elsa Billgren att ge bort i julklapp.

Lucka nummer Fyra

bakom denna lucka döljer sig en av årets för min del i särklass mest positiva upptäckter, nämligen svenska Good News Magazine som veterligen ännu inte säljs på vår sida viken, men prenumerera kan man ju alltid! GNM står för något jag verkligen önskar ska få bli en del av allas vår vardag, nämligen hoppet om att världen faktiskt kan bli en bättre plats.

för mej känns det viktigt att inte blunda för svårigheter och problem - att vilja och våga se läget är ofta en bra utgångspunkt för förändring. och när det gäller både miljöfrågor och rättvisefrågor är faktum att läget inte är sådär überstrålande, det vet vi alla. att inte gilla läget är ofta en motivationshöjande faktor som kan leda till konkret handling. för egen del tror jag dock på att försöka jobba för snarare än mot något - även om det finns tider då det senare också är nödvändigt. för när var och en av oss börjar tänka på vilka små steg vi kan ta i en mera hållbar riktning tror jag att det börjar hända saker. ingen behöver åka långt bort för att "rädda världen" - att gräva där man står är en strålande början!

GNM visar på att det finns gott om människor som känner, tänker och handlar på ett annat sätt. och den gör det på ett tilltalande sätt. den bygger dessutom på en helhetssyn där människa, miljö och liv överhuvudtaget hänger ihop. den ger mej både glädje och framtidstro.

till syvende och sist är det nog vad jag önskar också dej inför denna julhelg: att Jakobstadssymbolerna Tro, Hopp och Kärlek får gro och bära dej vidare in i det nya året!

Hållbar julgarderob

längtar du liksom jag efter en liten uppdatering av garderoben såhär inför festsäsongen? ett underbart sätt att förnya feststassen med minimal miljöpåverkan är vintage. den som söker unik-faktor blir fort nöjd och därtill är denna typ av shopping oftast ytterst hållbar för plånboken. för den som bor i eller har vägarna förbi Vasa och/eller Jakobstad finns just nu tre fina butiker på vintagefronten:

1. MISIO på Kyrkoesplanaden i Vasa säljer bättre märken, i bra skick till rimliga priser: kläder, skor, accessoarer...

2. YESTERDAY ONCE MORE på Rådhusgatan i Vasa har kläder och skor med känsla av 60 och 70. salig blandning!

3. FIA LOTTA JANSSON second hand - kläder underbara mönster och färger, unika exemplar, mycket retro. säljs annars på nätet, men för tillfället också i Malmens pop up-store på Köpmansgatan 18 i Jakobstad.

kanske är det läge att slå ett slag för lite "ekofashionism" de närmaste veckorna? Reduce, Reuse, Recycle!

PS. för den händige finns förstås också alltid alternativet Refashion: fram med sax och symaskin och återbruka någonting du hängt längst bak i garderoben eller något du hittar i hast på ett loppis!

Lucka nummer Tre

som ni säkert märkt är detta en Slow-kalender... veckans uppdateringstakt speglar dessutom också den julefrid som äntligen håller på att sänka sej över mej.

just nu är vårt småfolk på ett dygns all inclusive hos farmor & farfar (ett glädjande utbyte för alla inblandade parter!) och jag hade ursprungligen tänkt "passa på" att julstäda. tog dock mitt förnuft till fånga och insåg att en eftermiddag som denna bör vikas för mer uppbyggliga aktiviteter såsom vila, fikastund och lite paketpyssel i lugn och ro. det är nästan så att jag blev glatt förvånad och lite stolt över mej själv. att jag verkligen valde så - jag som fortfarande kämpar med att INTE använda varje ledig stund till något synbarligen nyttigt.

i dagens blogginlägg hade jag egentligen tänkt skriva om hur julens mat kan göras mer ekoreko. ni vet, ekologiska grisar som fått böka i halmströ och ha lite fler kvadratmeter att gå på, mera grönt och frukt på bordet, choklad som inga barnahänder farit illa av att ta fram, egen glögg utan onödiga tillsatser... men så bara kände jag att det behövdes lite mer guldkant än pekpinnar en sån här regnruskig dag. Lucka nummer Tre består därför av receptet på de allra godaste småbröd jag kan tänka mej att ha på julens kaffebord:

Gunnels mandelskorpor (25 st)

100 g smör
1.25 dl socker
2 ägg
0.75 dl grovhackad mandel
4.5 dl vetemjöl
2 tsk bakpulver
krydda enligt eget önskemål: 1 krm äkta vanilj eller 1 påse saffran eller 1 msk pepparkakskryddor...

rör ihop smör och socker. rör ner ett ägg i sänder. blanda ner mandeln. blanda vetemjöl, bakpulver och önskad krydda - rör ner. rulla till 3 längder på mjölat bakbord. grädda i 200 grader i ugnens mitt, 10-15 minuter. skär direkt i centimeterbreda skorpor. torka sedan på eftervärme i ugnen ett par timmar.

PS. i vår närbutik fanns dessutom samtliga ingredienser (utom kryddorna) i ekologisk tappning. ekobonus!

Klimatglädje

urvattnat eller ej - det blev ett resultat vid toppmötet i Durban! jag hade nästan inte vågat hoppas. men nu känns det som att det faktiskt finns en chans att vända skutan. att Durban kan få bli en efterlängtad vändpunkt i arbetet för att (kanske, kanske) klara målet med max 2 graders uppvärmning. jag vet såklart att det borde till mer kraftfulla åtgärder och en mycket strikt vägkarta, att 2 grader kanske redan är för mycket, att vi redan riskerar vara påväg mot 4 grader, att effekterna av våra utsläpp ändå kommer att eka långt in i framtiden. men ändå...

kan jag bara för en stund få vara så naiv att jag tror att förnuftet ibland segrar över girigheten? att ansvaret för kommande generationers livsmöjligheter väger tyngre än den egna aktieportföljen? att ett internationellt beslut gör att så kallat vanligt folk känner sig mer motiverade att själva bidra genom vardagshandlingar? jag vill tro det.

och jag säjer som John Lennon: Imagine!

Lucka nummer Två

så har jag då ägnat lite av den senaste veckan åt att fundera över vad det är för en längtan jag har inför denna jul. nånstans under firandet av Självständighetsdagen landade jag i de numera inte helt trendiga orden Gemenskap och Förnöjsamhet. kanske bottnar dessa ord i tankarna på de insatser faffa och moffa gjorde vid fronten - de ungdomsjular de firade långt från familj och vänner, i ett kort avbrott mellan granater och skott, i ovisshet och oro inför framtiden.

faffa och moffa riskerade under nästan fem år (bland annat) liv, hälsa, utbildning och levnadsstandard. själv får jag fira jul i ett land där det står var och en fritt att uttrycka sig, där levnadsstandarden är superhög, där de allra flesta idag har möjlighet till både utbildning och meningsfullt arbete...  jag är frisk och har (nästan) alla jag älskar inom räckhåll. i jämförelse ter sej min egen julstress både futtig och faktiskt lite genant. vad gnäller jag för? för min del handlar det ju mest om att sortera lite: att rensa i den kommersiella julröran och välja det som ger framom det som tar.

det jag vill välja denna jul är tid tillsammans (men då kanske jag får avstå från att städa de där köksskåpen och ha en kaka mindre på julbordet), att verkligen vara närvarande i de samtal jag för (och då får jag se till att sömnkontot är välfyllt) och att se över hur jag hanterar julklappsrumban (kanske färre klappar, men mer genomtänkta).  i valet av julklappar ska jag så långt det går försöka tillämpa följande principer:

1. upplevelseprincipen (hellre tjänster än varor)
2. närhetsprincipen (lokala varor, om det är möjligt)
3. ekorekoprincipen (så att det jag köper är gjort med beaktande av både miljö och människa)

i linje med det sistnämnda får Lucka nummer Två därför bli en upplevelse: en helt underbar dokumentärfilm av Morgan Spurlock (han med Supersize Me). väl värd att se och begrunda.

What would Jesus buy?

Lucka nummer Ett

jag tänkte såhär... kan man göra en julkalender med bara fyra luckor? en bloggkalender med fyra tankar om En Hållbar Jul - som en liten vägledning både för dej som läser och för mej själv? jag är nämligen förfärligt trött på bruset jag omges av såhär i juletid. alla skenande förväntningar (egna och andras), all musik, alla prylar, alla jippon och fester. och mest trött är jag på stressen som så lätt slår mej följe. och jag anar att jag är långt ifrån ensam om den saken.

i de glassiga magasinen (och bloggarna) finns det nästan bara välstädade, trendigt pyntade hem. med harmoniska och mysande människor i juliga, fina kläder. där finns pyssliga kvinnor som för hand gör allt från bakverk till sill till klappar till inredningsdetaljer själv. som kan precis ALLT själv (som treåringen min) och som har hem som verkar sprängfyllda av glansbildsglitter. och jag undrar ibland stilla: hur såg det ut där innan fotografen kom? var det århundradets kris i parförhållandet när allt skulle stylas så fint? fick barnen med rosiga kinder verkligen vara med och baka saffransbrödet? och i vilket lantligt vitt skåp förvarar de sin trötthet och otillräcklighet?

ibland har jag en känsla av att vi kvinnor sätter upp ribbor i det onåbara för oss. att vi vill så mycket att vi riskerar mista hela stycket. att vi tappar bort oss bland bilderna av Den Perfekta Julen. Lucka nummer Ett får därför bli en övning i att stanna upp och tänka efter: advent betyder ju förväntan, så vilken är min egentliga, innersta förväntan på denna jul? vad är det jag vill med julfirandet detta år? på vad vill jag lägga mina krafter de närmste 22 dygnen?

först när jag hittat ett svar på frågan om den inre hållbarheten ska jag återkomma till  den yttre hållbarheten i julfirandet: till pyntet, klapparna och maten.

en köpfri dag (2+3)

det blev alltså en köpfri helg och vi levde (inte helt oväntat) flott utan att konsumera! när allt kommer omkring blev detta förmodligen en mer givande helg än vanligt, med mera kreativitet, gemenskap och tid för vila.

beslutet att avstå från att handla (om så bara för några dagar) gav en Man Tager Vad Man Haver-effekt, som åtminstone jag kunde må gott av att praktisera oftare i den vanliga vardagen. för hur ofta blir det inte burkar med ditt och datt stående i kylen, hur ofta inhandlas det inte ett helgbröd av slentrian - trots att det hembakta faktiskt både är roligare att knåda ihop och smakar så mycket godare - och hur ofta landar det inte en onödig pryl i min shoppingkasse när jag rör mej på stan i ett eller annat ärende...

under dessa 3 köpfria dagar har jag till och med återupplivat tanken på att försöka avstå från konsumtion under en längre tid. se vad som händer om det under en månad bara vore tillåtet att handla mat och hygienartiklar... jag börjar ana att en längre köpfri tid kunde ha flera goda effekter, att den kunde vara nånting som gör mej mera klarsynt, uppfinningsrik, men också självständig i förhållande till ekorrhjulets mantra om evig konsumtion - tillväxt - lycka.

sålänge jag överväger mitt beslut... här en snygg och lagom ironisk snutt att grunna över:

en köpfri dag (1)

halvvägs genom dagen kan jag konstatera att det gör gott med lite avhållsamhet!

bortsett från en lunch med älsklingen (på stan dvs borde vid närmare eftertanke kanske betraktas som ett köp) har jag ägnat mig åt jobb och en rofylld eftermiddagsfika i hemmet. vid det sistnämnda njöt jag av att bläddra i en inredningstidning: ett julnummer från 2008. konstaterade snabbt att dosen av både Vardagsflykt och Julinspiration glädjande nog är tämligen oberoende av tidningens utgivningsår :-)

fram träder också frågan om vem jag är när jag står i utkanten av konsumtionssamhället. hur konstruerar och uttrycker jag min identitet när jag inte kan/får/vill göra det genom konsumtion? eller hur gör jag i så fall det på ett mera hållbart sätt? vilken är kicken jag tror mig få genom konsumtion? och hur kan jag få min kickar i vardagstristessen på andra sätt? jag bara frågar...

en köpfri lillajul

visste du att på fredag (Finland) och lördag (Sverige) är det En Köpfri Dag? inte jag. förrän i morse. men då fick det mig att vilja klura ut hur vår familj kunde fira en köpfri lillajul nästa helg.

om 20 % av jordens befolkning använder 80% av jordens resurser är det ju nånting som är riktigt galet! om en människa på andra sidan jordklotet ska sitta och underbetald knåpa ihop den där lilla julprylen jag tycker är så oemotståndlig och mysig och rätt, kommer åtminstone min adventskänsla lite av sej... särskilt om jag vet att hon är ung och försakar sin skolgång, att hennes arbetarskydd är minimalt eller obefintligt, att produktionen inte visar några tecken på att vara miljömässigt hållbar och därför tär på hennes hälsa. 

så nu har jag tänkt ut en handlingsplan. jag inleder drastiskt med ett köpstopp på 24 timmar! under fredagen (minst) avstår jag från konsumtion och handlar inget. vi har skafferiet och frysen fulla med mat redan och lär inte svälta ihjäl. stämningshöjande lillajulsgran hämtar jag i skogen. fjolårets tomtar och småpynt kan gott återanvändas. adventsstaken från 90talet är inte så trendig, men däremot handgjord av min kära fader och ett uttryck för stor kärlek och praktiskt handalag. jag plockar fram döttrarnas bok med Julsagor av Astrid Lindgren och gör den till coffee table book för december.

så vad avstår jag egentligen? inte mycket. en uteljusslinga jag hade tänkt köpa, någon liten pryl jag tänkt ge till barnen. istället får denna lillajul bli ett uttryck för att mindre ändå är mer. jag ger lite tid och lite  kreativitet och skapar en upplevelse utifrån de grejer vi redan har i huset. bortsett från granen då... och jag är rätt övertygad om att julstämningen kommer att infinna sig i sinom tid ändå :-)

PS. och människan på andra sidan jordklotet då? jo, hon får en Annorlunda gåva. det tycker jag inte räknas som ett köp...

heja Finland!

Stolt och glad inser jag att mitt första universitet fattat galoppen och profilerar sig åt klimathållet. Se filmklippet!

tacka Gud med tygkasse?

sedan en tid tillbaka förgyller Kyrkpressen mina torsdagar. ibland extra mycket. som igår när jag läste Maria Sundblom Lindbergs underbara inkast "När man kissar i havet gråter jorden..." och själv fällde en tår av igenkännande och glädje.

det så skönt att höra en röst i den kristna offentligheten sätta ord på just detta. att jag har ett val. att det är i handlingen jag uttrycker min tro, hur den nu än ser ut. att det faktiskt spelar nån roll om jag sorterar mina konservburkar och släcker den där ena lampan och väljer de rättvisemärkta sängkläderna av bambu.

jag tror på riktigt att det är dropparna i havet som räknas - utan droppar inget hav, nämligen... OM alla (nu tänker jag västerländsk medelklass med både möjlighet och skyldighet att göra medvetna val) valde hållbart skulle världen faktiskt kunna se annorlunda ut. jag köper (sic!) helt enkelt inte argumentet att det inte spelar nån roll hur jag gör för att det ändå är nån annan (läs kineserna eller indierna, industrin eller marknaden) som står för de största utsläppen/energibehovet/resursanvändningen. det är ingen ursäkt, det är en undanflykt. därtill ger ju dessa val mitt eget liv en annan klangbotten: jag vet att jag gör det jag kan. i det lilla. så ofta jag orkar. utifrån den samlade kunskap jag har. och det räcker.

kanske kan fredagsmyset ikväll bli mitt sätt tacka? ekologiskt eller rättvisemärkt. och garanterat inhandlat i tygkasse!

den bästa dagen

packar jag termosen i ryggsäcken och söker mig ut till havet. vandrar genom tallskogen ut på klipporna. finner ett stycke drivved och låter mig själv landa. i havsbrus, doft av sälta och tång, synen av höstens tre envisaste svanar. med vinden mot kinden stillnar karusellen för en stund och jag blir jag. på riktigt.

där och då framstår det som självklart att Det Goda Livet är mycket rikt och mycket enkelt. jag har tid, jag andas djupt, jag bara är. jag vet att det som ger mig livskvalitet, kraft och mening - kanske också identitet - är bortom tingen. mina behov urskiljs ur begären. visst, jag vill också ha ett vackert hem, god mat, snygga kläder, en och annan designad pryl och pryttel. men det jag verkligen behöver är älska, sova, äta, röra mig, samtala, skapa... så inser jag plötsligt: mina kraftkällor är verb!

nånstans tror jag att det gröna sköna livet börjar där. i att vara, snarare än ha. i att bejaka behov, snarare än begär. i att låta fler dagar bli den bästa dagen.

vilken är din bästa dag? när blir du dig själv? var finns din kraftkälla?

PS. finaste begreppet kraftkälla lånar jag från Marthaförbundet och ekologirådgivaren Tessa Turtonen

tankar på pränt

egentligen skulle jag ju aldrig bli en bloggare... men så fanns det så många tankar som ville bli formulerade. som vill ut och lufta sig. som till exempel: varför är det så tyst om det gröna sköna livet? varför framstår hållbar livsstil så ofta som foträta skor och murriga färger, som ett liv i säck och aska? som om det gröna livet skulle handla om att försaka - när det ju så mycket oftare innebär att bejaka. så här sitter jag nu och sätter mina tankar på pränt. formulerar trevande steg på en grönare väg. 

i bloggen vill jag ventilera mina frågor och funderingar, mina insikter och erfarenheter av att välja annorlunda. kanske kan bloggen också bli en mötesplats? ett rum för dialog om det stora i det lilla. med inspiration och idéer om hur man också kan göra... om att gräva där man står. här och nu.