så har jag då ägnat lite av den senaste veckan åt att fundera över vad det är för en längtan jag har inför denna jul. nånstans under firandet av Självständighetsdagen landade jag i de numera inte helt trendiga orden Gemenskap och Förnöjsamhet. kanske bottnar dessa ord i tankarna på de insatser faffa och moffa gjorde vid fronten - de ungdomsjular de firade långt från familj och vänner, i ett kort avbrott mellan granater och skott, i ovisshet och oro inför framtiden.
faffa och moffa riskerade under nästan fem år (bland annat) liv, hälsa, utbildning och levnadsstandard. själv får jag fira jul i ett land där det står var och en fritt att uttrycka sig, där levnadsstandarden är superhög, där de allra flesta idag har möjlighet till både utbildning och meningsfullt arbete... jag är frisk och har (nästan) alla jag älskar inom räckhåll. i jämförelse ter sej min egen julstress både futtig och faktiskt lite genant. vad gnäller jag för? för min del handlar det ju mest om att sortera lite: att rensa i den kommersiella julröran och välja det som ger framom det som tar.
det jag vill välja denna jul är tid tillsammans (men då kanske jag får avstå från att städa de där köksskåpen och ha en kaka mindre på julbordet), att verkligen vara närvarande i de samtal jag för (och då får jag se till att sömnkontot är välfyllt) och att se över hur jag hanterar julklappsrumban (kanske färre klappar, men mer genomtänkta). i valet av julklappar ska jag så långt det går försöka tillämpa följande principer:
1. upplevelseprincipen (hellre tjänster än varor)
2. närhetsprincipen (lokala varor, om det är möjligt)
3. ekorekoprincipen (så att det jag köper är gjort med beaktande av både miljö och människa)
i linje med det sistnämnda får Lucka nummer Två därför bli en upplevelse: en helt underbar dokumentärfilm av Morgan Spurlock (han med Supersize Me). väl värd att se och begrunda.
What would Jesus buy?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar