Idag är en sån dag när jag får en plötslig glimt av det hållbara livet. En sån dag när saker liksom bara stämmer. Jag har sovit gott och jag får börja dagen med en länk i nyregnad syrestinn luft. Det är halvtidigt, resten av familjen sover. Omgivningen också: jag är nästan ensam längs vägarna. I Stora Uppförsbacken står ett gäng kossor och betar gräs. De är ekologiskt lyckligt lottade, råkar jag veta.
Efter frukosten enas familjen om städdag - helt på riktigt. Vi lyckas reda upp bland alla grejer och putsa bort både Fäbodasand och dammråttor från golven. Småfolket återfinner borttappade skatter och mappar in högar av sommarens konstnärliga produktion. Det doftar tallsåpa och plötsligt ser vårt hem nästan lite genomtänkt och harmoniskt ut. Det känns ovant, men fint.
Jag plockar fram min roman och inser att jag faktiskt unnat mej en hel hög med romaner denna semester. En bok i veckan. Vilka resor jag gör! Alldeles utan yttre fotavtryck, men med djupa avtryck i mitt inre. Just nu tidigt 1900-tal i Sydrhodesia och England. Andra liv, andra länder, andra kvinnoöden. Speglar att se mitt eget liv i. För att uppskatta det liv jag lever, men också få inspiration att ta nya steg, utvecklas, växa. Höja mej över mina vardagliga futtiga stressmoment, min habegär och de attribut jag ibland tror är villkor för ett gott liv. Se dem med nya ögon. Ibland inte se dem alls.
Och barnen leker för en stund i harmoni och fantasi, sambon handlar återbruksmaterial till det som ska bli kaninens utebur. Snart ska jag dricka mitt kaffe med choklad. Kanske elda i kakelugnen. Till kvällen göra enkel mat på bra råvaror, ekologiska och närproducerade. Titta till våra odlingar och kanske skörda lite hallon. Vi får se.
Jag njuter av dagen. Och bär med mej dess hållbarhetsfaktorer. Det är inte rocket science. Det är ekonomi och ekologi och socialt och kulturellt. Omsatt i min egen vardag.
Skickat via Blogsy
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar