halvvägs in i semestern bestämmer jag mej för ett blogginlägg. om de ögonblick som glimrar lite extra i sommartillvaron, någonstans mitt i detta halvmulna med plus femton grader. jag skärper mej en aning och samlar mina magiska stunder som smultron på ett strå.
det är eftermiddagen på stranden. också den mulna och blåsiga då vi flyger drake och klättrar i träd. då vi vandrar på urtida klippor och fikar saft och surskorpor med smör. och det är turen på tumanhand i lilla skogen bakom stugan i Esse då min underbara yngsta upptäcker spindelnät och räknar blåbär med samma intensitet. då vi funderar på vilken backe hennes mommo åkte skidor i som barn, på vem som byggde stenmurarna runt åkern intill, på om det faktiskt kan komma en riktig björn lufsande här. samt klurar ut hur man hittar tillbaks samma väg som man kom i en skog, även om den är liten. och det är stunderna när kaffet ännu är lagom varmt och jag ostört läser några sidor roman, reser i tid och rum och i mitt inre.
tack vare vårt beslut om en "hemester" upptäcker jag vilka små byggstenar min sommarkänsla egentligen byggs av. stunderna med släktingar och vänner på besök i nejden. samtalen som får ta den tid de behöver och kopplingarna till mina rötter, min bakgrund och dem som gjorde att jag blev den jag blev. de sena kvällarna med magiskt ljus och kravlös morgondag. friheten i att inte nästan inte alls planera min tid. förmånen att få växla mellan att vara sällskapsmänniska och dra mej undan och pyssla med mitt (i den mån det nu är möjligt i en familj med två barn på fyra och sju).
och jag tänker när jag skriver att det är inte så illa ändå. att mina sommarsmultron i väldigt liten grad beror av Det Perfekta Vädret. att jag därför lugnt kan ta dagen som den kommer. i väntan på värmeböljan.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar