Efter en historisk vecka med världsnyheter som ruskat om och skapat oro och osäkerhet bara måste jag få sätta upp den här lilla fina filmen! Den, och några andra klipp och texter av Charles Eisenstein, har nämligen under de senaste dagarna gett mig tilliten åter.
Jag hade verkligen önskat att vi få se en demokratisk kvinna väljas till världens mäktigaste post på onsdagsmorgonen... Nu blev det inte så - och vi har ingen aning om vilka följderna kommer att vara. Med tanke på alla människor som under kampanjen utstått hat, förnedring, förlöjligande bävar jag. Med tanke på miljön och den globala rättvisan och världsfreden bävar jag. Med tanke på det uppväxande släktets tillit till att världens ledare vill dem gott bävar jag.
Jag kan inte annat än önska att den kommande presidentens hjärta ska mjukna. Att han ska inse att allt det onda vi riktar mot någon eller något utanför oss alltid kommer tillbaka. Att han ska förstå att det finns en annan väg. Att han ska omges av människor som hjälper honom att utveckla sin ödmjukhet och vishet. Att han ska förstå sitt ansvar inför världen och framtiden. Att han ska upptäcka naturens skönhet - och vilja bevara den. Att han ska bli en helhjärtad människa.
I väntan på att det ska ske kan jag ändå inte sitta här och rulla tummarna - det kan inte du heller, för den delen! Ingen av oss kan avsäga oss ansvar eller passivt förlita oss på hopp. Ingen av oss kan lämna över Livet och Planeten i andras händer. Var och en av oss måste göra det goda vi själva kan, i det lilla och i det stora, för att skapa den förändring vi vill se i världen. Varje dag.
Idag tänder jag mitt ljus och stillar mig inför bilden av en det sköna och sorgliga. Och jag anar konturerna av en vackrare värld.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar