I förra veckan kom senaste numret av den finlandssvenska veckotidningen Kuriren ut. Där ingår en artikel om mitt bloggande och mitt hållbarhetstänk. När intervjun skulle göras stod jag på utmattningens brant. Det kändes snudd på förmätet att tala offentligt om inre och yttre hållbarhet.
När jag läser artikeln nu är jag oerhört glad att den ändå blev gjord. Själva intervjun blåste på den glöd som redan fanns inom mig. Den bidrog till att jag såg var det verkliga hållbarhetsunderskottet fanns i mitt eget liv där och då - och till att jag faktiskt vågade stå upp för mitt eget välmående genom att sjukskriva mig från ett arbetsliv som bara var för mycket. När jag satt där och formulerade mina tankar stod det klart för mig hur jag behövde gå tillväga för att komma på rätt kurs igen. Jag visste innerst inne också att jag inte behövde vara en "grön mönstermänniska" för att få tänka högt i hållbarhetsfrågorna. Att good enough är good enough.
Det jag gjort de senaste veckorna är att jag börjat omsätta mitt hållbarhetstänk på ett nytt och väldigt grundläggande sätt i min vardag. Genom att stiga av ekorrhjulet har jag kunnat bereda rum för att vattna och nära det frö till återhämtning som finns där allra längst in. Jag har fått perspektiv på både ett och annat i livet och (kanske främst) i arbetslivet. I takt med att krafterna återvänder upptäcker jag också hur jag vill bygga upp en ny vardag, som genomsyras av mina grundläggande värderingar. Jag anar en ny rytm, ett annat tempo, ett fokus på det som betyder mest för mig.
Den där rubriken är nog inte alls så tokig ändå - utmaningen för oss alla är ju faktiskt att få ihop det hållbara i teori och praktik! Jag ska be att få återkomma med en rapport om den saken.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar