Ute skymmer det. Det duggar småregn och vinden viner runt husknuten. Inne sitter jag och myser. Jag har tänt ljus, satt i en CD med adventsmusik i stereon - bara en sån sak ;)
Jag har dessutom plockat fram min evighetsstickning - en kofta i tjock och härlig ekoull - som jag nu börjar om med för tredje gången. Första gången blev jag inte nöjd med formen, andra gången tog garnet slut i förtid (och tillverkaren Marks&Kattens har tyvärr lagt ner produktionen)... Nu är det tredje gången gillt och jag designar om det hela till ett tröjprojekt och stickar prima vista dvs efter egen spontan beskrivning. Tala om att det är vägen som är mödan värd!
I takt med att jag låter händerna utföra sitt välbekanta värv sprider sig lugnet inombords. I den här tröjan stickar jag in Lifvet, så som det är just nu. Allt det fina och allt det svåra. Och när kylan kommer är jag rustad, till kropp och själ. Hantverk med många dimensioner. Klart mer meningsbärande än tröjan från lågpriskedjan.
Långsamhetens lov kan sjungas på många sätt, men kanske är detta mitt eget bidrag till en slow sustainable story?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar