Slow

Såhär som sista inlägg på januaritemat livsfilosofi vill jag skriva lite om långsamhet. Jag tror att många av oss som funderar på hållbar livsstil och ekologi har en underliggande känsla av att ett av grundproblemen i vår nuvarande livsföring är tempot. Att allt ska ske så himla snabbt. Att mat, kläder, prylar - allt - ska omsättas i sån rasande fart. Att hela världsekonomin bygger på korta livscykler och snabb konsumtion. Att kulturen är så rastlös, att vårt behov av förändring är så stort. Att tempot i både arbetslivet och privatlivet skruvas upp till en nivå som utesluter eller åtminstone hämmar reflektion eller alternativa lösningar.

Ta till exempel en helt vanlig dag i vår familj. Tidsfaktorn är helt klart avgörande för hållbarhetsfaktorn:

1. Att promenera till och från jobbet (via dagis och skola) tar cirka 45 minuter/väg. Att åka bil går på halva tiden.

2. Att handla lokal och ekologisk mat förutsätter viss planering av både menyn och uppköpsrundan: vissa varor fås i den ena butiken, medan vissa fås i den andra. Vill jag dessutom beakta priset blir det ytterligare en faktor i ekvationen. Att handla det som bara råkar finnas i hyllorna i närbutiken går på ett kick.

3. Att göra mat från grunden tar (givetvis beroende på rätt) mellan 15 och 45 minuter. Att värma färdigmat i mikron tar cirka fem.

4. Att leta hållbara kläder (second hand/ekologiskt/fair trade) tar tid och kräver planering och framförhållning med tanke på växlande årstider och växande barn - att handla nytt och hastigt påkommet går på fem röda.

Om jag jobbar 100 % på ett relativt krävande jobb, ska hinna träna, har barn med diverse fritidsaktiviteter, vill umgås och resa och renovera och... Ja, ni förstår själva. Tid är inte bara pengar. Tid är hållbarhet! Ju mindre tid jag upplever mej ha, desto sämre val gör jag i regel. Vill jag däremot leva så hållbart som möjligt får jag oftare till det om det finns mera tid till förfogande. Ett sätt att komma vidare med detta är för min del nedväxling. Att sänka den materiella standarden ett pinnhål ger mej frihet att jobba lite mindre. Att jobba lite mindre ger mej lite mer vardagstid som kan omvandlas till hållbar livsstil. Ungefär så.

Långsamheten fascinerar mej. Inte bara för att den handlar om att njuta av livet och fånga dagen, men också för att den markerar kvalitet framom kvantitet. I mat, i resor, i kläder, i inredning, i skrivande... Den värnar process istället för produkt och ger mej utrymme att andas långa djupa andetag och tänka klart. Man kan ju (som Alan Watts) undra vart vi egentligen har så fruktansvärt bråttom?

Frödags!

Ute är det minus 17, men på morgonbussen till staden i söder pratar vi odling. Mina bekanta har också börjat planera. Själv låter jag fantasin flöda. Som vanligt är odlingsplanerna gränslösa - jag drömmer om allt från nya bönsorter och rödlök till gamla favoriter som grönkål och mangold. Sen får vi se vad som faktiskt blir av...

Vi har redan ett utvecklat köksträdgårdskoncept, som funkar riktigt bra. I princip består det av fyra delar: kryddodlingen, djupsängen, kökslandet och potatislandet. Vi odlar till husbehov och glädje, inga enorma mängder. Däremot gärna många olika sorter. Det är härligt att kunna skörda direkt ur landen under sensommar och höst. Vara självförsörjande på vissa grödor, åtminstone för en tid. Denna vinter har vi haft egen potatis i källaren och gott om spenat och grönkål i frysen. Vardagslyx!

Inför kommande säsong går jag runt och hoppas på ett växthus för att lyckas med sådant som tomater, paprika, gurkor och kanske druvor. Jag surfar runt och söker modeller, skissar på hemmabygge, vänder och vrider på mått och material. Jag har en tanke om att fylla det med plantor dragna från ekofröer, gärna gammaldags sorter, som hittas bland annat hos www.runabergsfroer.se. Det får bli min lilla personliga statement mot multinationella bolag som vill kapa fröbranchen och minska mångfalden.

Det är frön med ljuvliga namn som Lipstick, Golden Chard och Diva... Innan kvällen kommer är listan lång, hjärtat varmt och tron på den kommande sommaren alldeles orubblig.

Skickat via Blogsy

Lev enklare

Apropå månadens tema, livsfilosofi:

En av mina inkörsportar till ett mer hållbart liv var Gisela Lindes bok "Lev enklare". Jag läste och diskuterade den i en studiecirkel nångång under 2010. Fick ordentligt med vatten på min kvarn, men också en del nya infallsvinklar på temat hållbar livsstil. Den är fortfarande en av mina favoritböcker i genren frivillig enkelhet. Lättfattligt skriven, ändå tillräckligt djup för att beröra och skapa förändringsvilja.

Nu som då plockar jag fram boken igen och får en dos "simple living" att smälta. Genom den utmanas mitt tänk kring konsumtion, prylar, pengar. Och jag sporras till att skala av i det materiella för att få plats för annat viktigt i livet. Typ relationer, kreativa projekt, hälsogrejer. Samtidigt lyfter boken fram och får mej att granska förhållandet till tiden - som ju är den naturresurs jag har som grund för allt annat i livet. Vad vill jag göra av min tid? Hur kan jag hantera min tid på ett sätt som svarar mot de behov jag innerst inne har? Och därifrån är steget förstås inte alls långt till tankar om livstempo och till slowrörelsen, som jag ska återkomma till i ett senare inlägg.

Läs den gärna. Kanske blir den en riktig inspirationsklassiker för dej också...

Skickat via Blogsy

Köttfri måndag - igen!

måndag igen. köttfritt igen. idag en tomat-getostsoppa till lunch och vegetarisk pizza till middag. det senare dessutom en rest från helgen, så två gröna flugor i en smäll blev det där. jag vågar tro att den köttfria måndagen faktiskt är en vana för oss nu. och jag är så nöjd!

om du ännu (av någon outgrundlig anledning) tvekar, se klippet och testa sedan. nästa måndag är det ju läge igen :)

 

Grön utmaning

Planen är att skaffa ett ekoreko sängtäcke till dubbelsängen. Jag har haft detta i tankarna ett bra tag och vi har förstås klarat oss fint utan att bädda. Men nu känns det som att det ändå vore dags att förverkliga. Om jag bara kunde hitta något. Mina sökningar ger nämligen inget resultat. Ekologiska varianter finns det inte många av. Inte etiska heller. Allra helst skulle jag vilja ha ett finsktillverkat i ekologiskt naturmaterial, typ hampa, ull eller lin. Ni hör ju hur lätt det låter...

De få sängtäcken jag hittills kunnat tänka mej är gjorda i konventionell bomull - som är en riktig miljöbov! Var de är tillverkade framgår i regel inte. Och jag blir så frustrerad. Detta borde ju vara en Marknad! Det kan ju inte vara bara jag som tänker att sovrummet ska vara så fritt från kemikalier som möjligt? Som vill sova - och bädda - med gott samvete?

Så nu sitter jag här och grunnar på att sy mitt sängtäcke själv. Jag har gott om överloppstextilier i mina favoritfärger, gråskala och natur. Jag har också en bunt ärvda spetsar och borddukar. Kanske de kunde färgas om och sammanfogas till en fungerande helhet? Eller kanske kunde jag virka mormorsrutor i ett år?

Hursomhaver lär det bli en grön (och tålamodsprövande) utmaning... Så om någon av er läsare har ett tips på var jag hittar ekologiska och etiska inredningstextilier, hör gärna av er!

 

Skickat via Blogsy

Det lilla gröna fröet

Egentligen vet jag inte exakt när den slog rot, hållbarhetstanken. Kanske fanns den alltid där i någon form. I det obrutna naturintresset, i de återkommande vegetariska experimenten. Kanske fick den näring i tonårens upprördhet över exploatering av människor, djur och natur. Alldeles säkert vet jag att mitt gröna liv blev medvetet och på riktigt när jag landade i vuxenlivet, när jag kom tillbaka till myllan, när jag blev mor till mina barn. Där och då slöts cirklar, där och då blev det plötsligt uppenbart att det gröna ansvaret inte går att skjuta över på någon annan. Det är mitt. Nu!

På den lilla människans hud ville jag inte smörja kemikalier, i henne ville jag inte mata E-koder och mat som odlats med gift, henne ville jag inte svepa in i textilier gjorda av slavande barn i ett land långt borta. Kanhända blev det också angeläget att försöka vara en god förebild. I småbarnsårens trötthetsdimmor blev det extra viktigt att göra bättre val för mig själv. Jag ville ha ren luft och vatten, måste få närhet till naturen. Jag ville äta bra mat. Jag ville framför allt känna att jag lever i enlighet med de värderingar jag har.

I min väg kom böcker, samtal med människor, tidningsartiklar. Impulser, små och stora, till att omsätta kunskap i handling. Och det började mest med att välja bort: besprutade frukter, tillsatsämnen och färdiglagat. Med att låta den vanliga hårsprayen stå kvar i hyllan. Med att sluta shoppa billiga inredningsprylar på impuls. Och sen gav det ena det andra: mer ekologisk mjölk och rättvist kaffe, hudvård utan parabener, lokalproducerad mat, återvunna möbler, nytt klädtänk, en luftvärmepump...

När kunskaperna om det ohållbara växte blev också motivationen större. Viljan att söka alternativ, att gå emot strömmen, att läsa på och informera mej växte. Någonstans på vägen såg jag mitt ekologiska fotavtryck och tog in dess konsekvenser. Och nu är bollen i rullning. Det finns liksom ingen återvändo. Det hållbara har blivit ett livsinnehåll, en livsstil, en del av min och kanske hela familjens identitet. Jag gillar utmaningen i att inte ta den enklaste vägen, att ständigt söka nästa hållbara steg, att minska mitt fotavtryck men öka mängden bra val i vardagen.

Var får du din inspiration? Var finns det lilla gröna fröet för dej? Vattna, vårda, värna! Snart ska du se att det gror...

Skickat via Blogsy

Om droppar som urholkar stenar

Som ni märker är det slow som gäller på bloggen just nu. Jag försöker nämligen leva som jag lär. Gallra i mina åtaganden, prioritera det som är riktigt viktigt, sänka ribban för vad som kan hinnas med under dygnets 24 timmar. Det är en stresstopp på jobbet och min närvaro behövs i familjen. Bloggtankarna får vänta snällt på sin tur. Det är okej - livet skickar mej ett tillfälle att praktisera min livsfilosofi...

Så jag tränar mej i att se det som blir gjort (istället för det som förblir ogjort). Jag tränar mej i att fokusera på och uppskatta det jag gör för stunden. Jag tränar mej på att se betydelsen av de små delarna som i sinom tid bygger den stora helheten. Att långsamt leder någonstans.

Det känns inte så tidsenligt. Snarare gammaldags och ohippt. Som nånting hämtat från en tid när man broderade ordspråk i guldtråd och hängde på väggen. "Allt har sin tid" och "Rik den nöjd är". Den tiden när alla inte ville ha allt, genast. När man insåg att det gäller att streta lite innan man ser resultat.

Så jag tar en dag i taget och jag väljer mina gröna strider. Och tänker att idag blev det i alla fall promenad till jobbet, köttfri måndag och ekologiska apelsiner som kvällsmål. Det är gott nog, det är små steg i rätt riktning och det kanske faktiskt är de många små vardagsvanorna som urholkar klimatstenen?

 

Skickat via Blogsy

Andas in - andas ut...

pulsen rusar, hjärtat klappar fortare än fortast. det snurrar i huvudet av alla intryck. associationerna som aldrig vill ta slut. kroppen som inte vill komma till ro. den kropp som vill varva ner, men inte kan. och mitt inre som längtar till stillheten och lugnet, som desperat söker pauserna och de tomma rummen i kalendern.

jag har varit där förr. en gång var jag där jämt, nästan. nu är jag bara tillfällig gäst. jag har lärt mej min läxa den hårda vägen.

nuförtiden gallrar jag i uppdragen och känner mej inte helt oumbärlig. nuförtiden struntar jag i vissa förväntningar. nuförtiden är jag bara lagom duktig flicka. nuförtiden tänker jag lugn och harmoni, där jag står i stormens öga. jag andas in och jag andas ut. och vet ni; det hjälper faktiskt.

Livskvalitetslista

Här kommer min lista på de fem faktorer som höjer min livskvalitet mest. I vardagen. Just nu.

1. tid med familjen
2. långa promenader, helst vid havet eller i skogen
3. en god bok
4. regelbunden yoga
5. umgås med goda vänner

En grundförutsättning för allt ovanstående är förstås att livstempot är lagom lugnt.

Slutsats 1: min livskvalitet handlar om tid, snarare än pengar.
Slutsats 2: mindre jobb (läs pengar) ger mer tid ger mer livskvalitet.

Tes 1: jag kan lugnt dra ner på min konsumtion utan att minska min livskvalitet.
Tes 2: ett mer hållbart yttre liv ger ett mer hållbart inre liv.

Något att utforska under året som kommer!

Januari: Livsfilosofi

Några dagar in på det nya året börjar vardagslunken. Eftersom jag är rutinmänniska gillar jag vardagens rytm och mönster. Men i ärlighetens namn räds jag också den stress som vardagen ibland för med sig. Därför värnar jag om min morgonyoga och min grötfrukost, min promenad till och från jobbet. Jag vill åter få vila i mina vanor. Som vanligt såhär i början av året längtar jag också efter förnyelse. Jag gör upp planer, funderar på hur jag vill leva, ritar tankekartor och skriver listor över alla mina goda föresatser inför året, både privat och på jobbet.

Här på bloggen tänker jag under 2014 ha ett tema för varje månad. Det blir alltså någon form av "tolv steg på vägen" mot mera hållbarhet. Med fokus på de bitar jag själv upplever som viktiga i mitt och familjens grönare liv. I januari är det temat livsfilosofi som gäller.

De som följt bloggen en tid vet att jag ser den yttre hållbarheten som en spegling av den inre. Jag tror alltså att vi behöver börja med eftertanke, medvetenhet och kunskap om vi vill förändras i grunden. Annars risker hela hållbarhetsgrejen bara bli en rad lösryckta handlingar utan förankring i vem vi innerst inne är, flyktiga vanor som kommer och går i takt med gröna trender.

Ett nytt år, tusen nya möjligheter. Vissa som leder till hållbarhet, andra som leder från. Om jag bad dej ge exempel på sånt som gör dej lycklig i livet, så är jag nästan säker på att de flesta är immateriella. Ändå definierar vi märkligt ofta oss själva genom materiella attribut som kläder, prylar, stylade hus och inredningar. Vi ägnar en förvånansvärt stor del av vår tid åt sånt som i slutändan betyder rätt lite för oss.

Så låt oss börja med ett tankeexperiment: Vilka fem faktorer höjer din livskvalitet mest? Gör du din lista, så redovisar jag min imorgon!