20 januari 2014

Om droppar som urholkar stenar

Som ni märker är det slow som gäller på bloggen just nu. Jag försöker nämligen leva som jag lär. Gallra i mina åtaganden, prioritera det som är riktigt viktigt, sänka ribban för vad som kan hinnas med under dygnets 24 timmar. Det är en stresstopp på jobbet och min närvaro behövs i familjen. Bloggtankarna får vänta snällt på sin tur. Det är okej - livet skickar mej ett tillfälle att praktisera min livsfilosofi...

Så jag tränar mej i att se det som blir gjort (istället för det som förblir ogjort). Jag tränar mej i att fokusera på och uppskatta det jag gör för stunden. Jag tränar mej på att se betydelsen av de små delarna som i sinom tid bygger den stora helheten. Att långsamt leder någonstans.

Det känns inte så tidsenligt. Snarare gammaldags och ohippt. Som nånting hämtat från en tid när man broderade ordspråk i guldtråd och hängde på väggen. "Allt har sin tid" och "Rik den nöjd är". Den tiden när alla inte ville ha allt, genast. När man insåg att det gäller att streta lite innan man ser resultat.

Så jag tar en dag i taget och jag väljer mina gröna strider. Och tänker att idag blev det i alla fall promenad till jobbet, köttfri måndag och ekologiska apelsiner som kvällsmål. Det är gott nog, det är små steg i rätt riktning och det kanske faktiskt är de många små vardagsvanorna som urholkar klimatstenen?

 

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar