sedan en tid tillbaka förgyller Kyrkpressen mina torsdagar. ibland extra mycket. som igår när jag läste Maria Sundblom Lindbergs underbara inkast "När man kissar i havet gråter jorden..." och själv fällde en tår av igenkännande och glädje.
det så skönt att höra en röst i den kristna offentligheten sätta ord på just detta. att jag har ett val. att det är i handlingen jag uttrycker min tro, hur den nu än ser ut. att det faktiskt spelar nån roll om jag sorterar mina konservburkar och släcker den där ena lampan och väljer de rättvisemärkta sängkläderna av bambu.
jag tror på riktigt att det är dropparna i havet som räknas - utan droppar inget hav, nämligen... OM alla (nu tänker jag västerländsk medelklass med både möjlighet och skyldighet att göra medvetna val) valde hållbart skulle världen faktiskt kunna se annorlunda ut. jag köper (sic!) helt enkelt inte argumentet att det inte spelar nån roll hur jag gör för att det ändå är nån annan (läs kineserna eller indierna, industrin eller marknaden) som står för de största utsläppen/energibehovet/resursanvändningen. det är ingen ursäkt, det är en undanflykt. därtill ger ju dessa val mitt eget liv en annan klangbotten: jag vet att jag gör det jag kan. i det lilla. så ofta jag orkar. utifrån den samlade kunskap jag har. och det räcker.
kanske kan fredagsmyset ikväll bli mitt sätt tacka? ekologiskt eller rättvisemärkt. och garanterat inhandlat i tygkasse!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar