packar jag termosen i ryggsäcken och söker mig ut till havet. vandrar genom tallskogen ut på klipporna. finner ett stycke drivved och låter mig själv landa. i havsbrus, doft av sälta och tång, synen av höstens tre envisaste svanar. med vinden mot kinden stillnar karusellen för en stund och jag blir jag. på riktigt.
där och då framstår det som självklart att Det Goda Livet är mycket rikt och mycket enkelt. jag har tid, jag andas djupt, jag bara är. jag vet att det som ger mig livskvalitet, kraft och mening - kanske också identitet - är bortom tingen. mina behov urskiljs ur begären. visst, jag vill också ha ett vackert hem, god mat, snygga kläder, en och annan designad pryl och pryttel. men det jag verkligen behöver är älska, sova, äta, röra mig, samtala, skapa... så inser jag plötsligt: mina kraftkällor är verb!
nånstans tror jag att det gröna sköna livet börjar där. i att vara, snarare än ha. i att bejaka behov, snarare än begär. i att låta fler dagar bli den bästa dagen.
vilken är din bästa dag? när blir du dig själv? var finns din kraftkälla?
PS. finaste begreppet kraftkälla lånar jag från Marthaförbundet och ekologirådgivaren Tessa Turtonen
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar