Jag och min hjärna jobbar i otakt idag. Jag ville sova inatt, men hjärnan ville på nåt sätt vara rastlöst vaken. Inte för att lösa några världsproblem eller så... Bara liksom vägra somna om efter att familjen gått på pottan, gosat ner sej i stora sängen, snarkat, gnisslat tänder och rört på sej sådär som dom gör på nätterna ibland.
Nu säjer hjärnan stop. Den vill inte alls läsa tenter eller förbereda föreläsningar. Den vill ha uppåt-tjack som kaffe och choklad. Den vill bläddra i trädgårdsböcker och ta en tupplur. Helst en lång.
Och jag får inkännande råd från vänner som vet berätta att detta går över. Att zombiehjärna inte är en kronisk diagnos, bara en visserligen plågsam men ändå övergående fas i många småbarnsföräldrars liv. Som kan förebyggas med varm mjölk och honung eller kamomillte eller varma sköna kvällsbad. Som kan lindras av goda samtal med människor med öppna hjärtan.
När fasen gått över kanske jag kan skriva en överlevnadsguide för andra drabbade? Under titeln "Hellre zombiehjärna än zombiehjärta"...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar