Livets ytterligheter tränger sej på: intvinnad i glädjen över dotterns födelsedagsiver finns sorgetråden över en väns mor som gått bort. I villervallan i hjärtat ryms både tårarna och skratten.
Dagen idag bär minnen av varma kloka fina mödrar som fått lov att lämna i förtid. Kvinnor som öppnat sina hjärtan och berört många i sin vardagsvandring. Mitt mellan Förgängligheten och Evigheten. Tårarna bränner och det river i hjärtat. Ändå vet jag nånstans att sorgen över det vi mist ytterst vilar innesluten i glädjen över det vi fått.
Stilla veckan ligger framför. Jag tar det som en uppmaning att sänka tempot och läsa påskberättelsen med nya ögon. Också där finns glädjen och sorgen, livet och döden, ljuset och mörkret. Det ena aldrig utan det andra.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar