Långsam fredag

ett av mina beslut inför 2012 var att (inom överskådlig framtid) jobba deltid. så här sitter jag nu - min första riktigt lediga fredag för året - och har ett slags fredagsmys innan gryningen ens har orkat fram genom snömolnen. med grönt te i koppen och en brasa sprakande i kakelugnen.

visst, det finns gott om arbetsuppgifter för denna dagen också. ett par kurser som ska förberedas, en offert för ett frilansuppdrag som borde göras upp, företagsbyråkrati som kunde upptäckas och läras mer om. men det fina i kråksången är att jag får göra det i egen takt, i den outfit jag behagar (inte den mest uppdaterade, kan jag avslöja) och jag kan välja att helt lägga saker åt sidan för en lång lunch på stan med God Vän, om jag så behagar.

plötsligt har min vecka fått en annan balans. rytmen med fyra dagar jobb på jobbet och tre lediga dagar gör att jag andas lugnare. dessa fredagar kan jag disponera min tid enligt eget förgottfinnande - välja vilka saker jag vill sätta min energi på just idag. välja hur social jag vill vara, hur många nya intryck jag vill ta emot, känna efter vilket tempo som känns bra.

jag tänker mej dessa fredagar som steg på vägen mot att tillämpa Slow-tänkandet i min egen vardag. hela Slow-rörelsen fascinerar mej: jag ser så tydligt i mitt eget liv hur närvaron minskar när takten ökar. när tempot däremot lugnar sej hinner alla mina sinnen med, det jag gör får nya, ofta djupare, dimensioner. överhuvudtaget tror jag att vårt förhållande till tiden är ganska avgörande (och tyvärr ofta problematiskt) för vår livskvalitet. det är så mycket som ska hinnas med. så mycket man kunde vara uppdaterad på. frågan är vems premisser vi lever våra liv på? är valet av tempo vårt eget val eller har det gjorts av andra? hinner vi ens känna efter om det är vårt rätta?

för min del känns kopplingen mellan långsamt och hållbart alldeles uppenbar. det svåra är tillämpningen! men nu har min långsamma resa åtminstone börjat... och jag tänker som farbror Melker i "Saltkråkan": Denna dagen, ett liv...