igår gjorde jag en helt ny erfarenhet: jag deltog i en gatukampanj för Pekka Haavisto på Gågatan i Jakobstad.
erfarenheterna från timmarna ute i kölden är lika bladade som karamellerna vi delade ut tillsammans med våra flyers. förvånansvärt många som glatt kommenterade att de redan lagt eller planerar lägga sin röst just på nr 2. särskilt många äldre kvinnor, som dessutom tog sej tid att stanna upp och diskutera en stund och ge uttryck för vilka värden de uppfattar som grundläggande för ett "bra" presidentskap.
samtidigt var jag rätt överrumplad av de (enstaka) hätska kommentarerna med anspelningar främst på Haavistos sexuella läggning... varifrån kommer behovet av att vara så förlöjligande och spydig? varifrån kommer ilskan? hur ser det månne ut i hjärteroten på de kvinnor och män som har behov att använda sin livskraft på att högljutt trycka ner det som är någon annans livsvillkor?
allra gladast blev jag över en gentleman som stannade upp för att berätta att han i alla frågor utom när det gäller pälsnäringen föredrar Haavisto. men att den enda frågan väger så tungt att han ändå kommer att lägga sin röst för Niinistö. där och då blev det en stund med anstrykning av demokrati i dess ursprungliga betydelse: ett folkstyre baserat på samtal med genomtänkta argument, i respekt och med förståelse för olika utgångspunkter och synsätt.
gårdagen gjorde mej övertygad: politiken hör hemma på gator och torg, i sociala medier och vid middagsbord. vi måste våga diskutera med varandra!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar