När kvicksilvret ligger kring tjugo minusgrader märks det att man bor i gammalt hus. Den som annars talar varmt för att sänka inomhustemperaturen med någon grad, får så lov att erkänna att ens personliga gräns går vid sisådär sjutton grader (plus, alltså). Kallare än så vill man INTE ha det i huset där man bor.
Man tycker man har gjort endel: Luftvärmepumpen brummar, fönstren är tejpade, vedträna sprakar regelbundet i kakelugnen. Fårfällar, yllefiltar, sockor och tjocktröja är applicerade. Man vill ju liksom inte skruva upp batterierna i onödan, även om de går på "grön el" numera. Men det kan hända man blir tvungen. I något skede.
Tills dess härdar man ut och tänker att det gäller att ta konsekvenserna av sina val. Att stå upp för sina värderingar. Även om det känns lite kallt. Man brygger mer av sitt kryddiga te. Och längtar i ärlighetens namn en aning till sommarens soliga dagar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar