Doha & strutsmentalitet

hur kan det komma sig att vi bara fortsätter sticka våra huvuden i sanden? jag bara undrar. det finns information så det räcker, vi vet ju egentligen att det inte går att fortsätta leva som vi gör - på lång sikt. hur man än vrider och vänder på fakta så står det helt klart att klimatmåttet faktiskt är rågat. inom en rätt snar framtid.

under kvällen avslutas FN:s klimatmöte i Doha, Qatar. trots ett dygns arbete på övertid blir resultaten uppenbarligen mycket blygsamma. trots att forskarkåren är tämligen enig om att vi har en allvarlig klimatförändring, på sannolika grunder förorsakad av mänskliga utsläpp av växthusgaser, med allvarliga konsekvenser främst för världens fattiga. det förefaller som om få politiker vågar se situationen sådan den är. få verkar inse att det finns mycket vi kan göra för att vända skutan i tid. eller är det bara få som vill fatta obekväma beslut i ekonomiskt osäkra tider? ironiskt nog är det nämligen just bland oss rika som oviljan att förbinda sig till gemensamma aktioner verkar vara störst. varken EU, USA, Japan eller Kina verkar vilja ta några nämnvärda steg för att hantera klimatproblematiken. att vår egen Ville Niinistö både ville och vågade hålla hög profil i sitt inlägg häromdagen är ändå glädjande. likaså att de nordiska länderna överlag haft höga ambitioner när det gäller förnyande av Kyoto, ett omfattande klimatavtal 2015 och en högre växel inför 2020.

för att understryka den konstruktiva riktningen rekommenderar jag idag ett TED Talk med Johan Rockströms: "Låt miljön leda utvecklingen" (från 2010).



här synliggörs både utmaningarna och möjligheterna vi står inför. klimatfrågan är ju bara en av de tröskelfrågor vi har att hantera. Rockströms poäng, som jag ser den, är att det (trots att läget är alarmerande och det lutar åt kris & katastrof om vi inte lägger om kursen) finns goda möjligheter till förändring. om vi bara vill och bryr oss och agerar! som en kompis mormor brukade säja: "Den som vet har ett ansvar att berätta" - och att handla, kunde vi kanske tillägga?

PS1. jag har hittat ett par bra redskap som ger en fingervisning om hurudan ens egen miljöpåverkan är: minplanet har en överskådlig variant av klimatkalkylator, waterfootprint har en kalkylator för vattenavtryck. på det stora hela svarar de på frågan om hur hållbart mitt liv just nu. jag hoppas även du vågar prova kalkylera dina avtryck. om vi slutar praktisera strutsmentalitet kanske vi kan skifta perspektiv och faktiskt förändra våra liv i mera hållbar riktning? och ändå fortsätta blomstra, både lokalt och globalt.

PS2. Kyotoprotokollet förlängs, trots allt! det var mer än jag vågade hoppas på... en symbolisk liten vink om att det finns en vilja någonstans. alltför liten i mångas ögon, och samtidigt en oerhört viktig plattform för fortsatta diskussioner. en signal om att det går att hitta gemensamma vägar.