Jul i handelns år 2014

Jag fortsätter med systemkritiken såhär dagarna innan jul ;) Det känns nämligen som att ju närmare julafton vi kommer desto grällare och skränigare ter sig den kommersialiserade julen. I förra veckans Kyrkpressen fanns ett på detta tema läsvärt inkast av Mats Björklund. Läs det gärna!

Och det hände sig vid den tiden att från marknadskrafterna utgick ett påbud att hela världen skulle överkonsumera. Detta var ingalunda den första köpfesten och den hölls när Mammon regerade över sunda förnuftet. Då färdades alla, var och en till sitt köpcentrum, för att låta barskrapa sig. Så gjorde ock Jonatan. Och eftersom han hade förmånskort till båda de stora kedjorna begav han sig till staden för att storhandla jämte Marina, sin trolovade, som också var kortinnehavande. Medan de var där var tiden inne för bankkontot att övertrasseras. Och Marina tog sitt kort, slog in koden och tog resten av inköpen på kredit, ty det fanns inte en cent kvar på kontot.

I samma nejd var då några mindre bemedlade ute och rastade sin hund om kvällen. Då stod en Mammons ljusreklam framför dem och ljuset kringstrålade dem och de blev mycket nedstämda. Men reklamen sade till dem; ”Var inte rädda. Se jag bådar eder en stor glädje som skall vederfaras alla kundgrupper. Ty idag har ett nytt handelshus öppnats för er och där är priserna ännu förmånligare. Och detta skall för eder vara tecknet; ni kommer att finna en stor skara mänskor som lydigt konsumerar trots sina tomma konton.” Och i samma stund var där jämte ljusreklamen en stor mängd annan reklam som förkunnade: ”Allt du behöver finns i hyllan och Frid och Julstämning på jorden åt alla människor, som har råd därtill.”

När ljusreklamens budskap sjunkit in sade de mindre bemedlade till varandra: ”Kom, låt oss gå till köpcentret och åtminstone se det som där har hänt och som reklamen har kungjort för oss.” Och de skyndade åstad och fann Jonatan, Marina och alla andra som gjorde sina inköp. Och de berättade inte med ett ord hur det kändes att inte kunna delta i allt detta handlande. Också Marina gömde och begravde oron för den kommande Visa-räkningen i sitt hjärta. Och de mindre bemedlade vände tillbaka och suckade djupt över att de inte hade råd att köpa sig en lika fin jul som alla andra.

Allt var precis så som det inte borde vara.

Frågorna om varför och för vems skull och på vilka sätt vi firar jul tränger sig på. Kontrasten till det som är julens verkliga budskap blir allt mer besvärande. Hur ser månne de alternativa bilderna av Den Goda Julen ut? Vad är det världen vi lever i behöver - egentligen? Får man önska att nästa års parafras på julevangeliet blir en berättelse om medkänsla, fred eller glädje...

Julgåvor

Vet inte hur ni läsare tänker kring julgåvor, men själv lutar jag allt mer åt det minimalistiska hållet. Till vissa delar har vi skippat klappbytandet. Vi köper överlag färre klappar (gemensamma gåvor till ett par eller en familj eller en syskonskara). Vi prioriterar kultur (musik, spel och böcker) eller upplevelser (biljetter till bio, teater eller konsert). Vi fixar endel handgjort (ngt smått stickat, ngt ätbart, hemgjord tvål). Vi väljer också immateriella alternativ, vilket passar perfekt när mottagaren är någon som redan har "allt". De flesta av alternativen är någon form av välgörenhets- eller biståndsprojekt. Ikväll vill jag tipsa er som ännu ska hjälpa tomten om några riktigt bra alternativ:

*Jakobstadsbaserade Project Liv handlar om att ge långtidssjuka barn och deras familjer mer glädje i vardagen. Du kan köpa julkort, armband, mössor eller helt enkelt bara donera en slant och skriva det i ett kort till mottagaren av din julgåva.

*Kyrkans utlandshjälp upprätthåller Annorlunda Gåva som är en webbutik med ekologiska och etiska gåvor. Din slant ger möjligheter för någon i ett U-land som behöver mat, sjukvård, utbildning mer än din mottagare behöver ännu en pryl. Även UNICEF jobbar utgående från samma tema.

*Rädda barnen har en så kallad "toivekauppa" där du till exempel kan handla en dag i skyddshem för 30 € Till ett barn vars jul kanske inte är så trygg och glädjefylld som vi skulle önska. På samma tema finns möjlighet att donera pengar till exempel till Kvinnojouren eller skyddshemmen på olika orter.

*Via Röda korset kan du ge en gåva antingen inom Katastroffonden eller genom att delta i insamlingen "Jul i sinnet", som strävar till att ge 18.000 mindre bemedlade familjer i vårt land mat på julbordet. Även i rödakorsbutiken finns gott om goda gåvor du kan ge.

Kanske hittar du andra fina immateriella alternativ om du talar med bekanta eller söker runt på nätet. Själv känner jag att det blir en dubbelt så god jul om en del av våra traditioner kan bidra till att fler i vår värld får det bättre ställt! Delad gåva är dubbel gåva ;)

Skickat via Blogsy

Julefrid & julefröjd

Ja, här rinner dagarna iväg och snart är vi framme vid 24! Veckorna i advent fylls med jobblunk, diverse festligheter och lite julförberedelser. Som ni märker står bloggandet inte alltid överst på To Do-listan... Där står nämligen på julefrid & julefröjd!

Även om jag (som väl nästan alla småbarnsmammor) är fruktansvärt bra på att ha många järn i elden samtidigt och ständigt försöka vara steget före, övar jag mig just nu på att istället sänka ribban, släppa taget och inte vara så himla duktig hela tiden. På riktigt! Jag övar mig på att njuta av den fina juliga bordslöparen jag fick av min mamma en jul långt innan vi visste att hennes tid skulle bli så kort. Jag ser på det för hand mönstret och känner linnets grova struktur under mina fingrar. Ser hur det lugna grå finns strax intill det glada röda. Jag övar mig på att andas djupt och jag låter sorgetårarna komma - för sida vid sida med dem finns faktiskt plats för glädjen. Jag tänder ljusen i adventsljusstaken som min pappa gjort och övar mig i att ha tillit till att ljuset övervinner mörkret. Jag övar mig på att blunda för vardagskaoset och finna inre ro i skenet av adventsstjärnan i fönstret. Jag övar mig på att skippa alla julens konstlade måsten och istället känna efter vad just jag och min familj behöver för att må bra tillsammans den här julen.

Visst, också jag har behov av lite jultraditioner. Men för mig handlar de numera varken om välstädade skåp, perfekta julgranspynt eller hemlagade sillar. För mig handlar de om gemenskap, om eftertanke och omtanke, om vila och påfyllning. För mig är det jul när vi sitter många runt bordet, när vi sjunger tillsammans, när vi hör julevangeliet. För mig är det jul när jag får gå på julbesök till äldre släktingar, när julens budskap kommer till uttryck i konkret handling, när jag får ge, snarare än få. För mig är det jul när det finns utrymme för både sovmorgon och tupplur, när det finns tid för spontana infall, när stillheten sänker sig sent på julaftonskvällen.

Min erfarenhet hittills i livet säjer att julkänslan korrelerar kraftigt med förmågan att skala av ytligheterna och istället fokusera inåt. Just därför får adventstiden i år handla mer om den inre förberedelsen än om den yttre. Den som gör att jag har ork och lust kvar för både julefrid och julefröjd när juldagsmorgon glimmar.

 

Skickat via Blogsy

Bästa glöggen

Jag har numera inte så mycket till övers för vanlig glögg, alltså den man kan köpa i tetra eller flaska i butiken. Den smakar mest socker. Jag saknar bärkänslan och kryddorna! Jag vill ha smak av skog och mark! Alltså får jag koka eget ;) och en fördel med det är förstås att vi på köpet får glöggdoft i hela huset...

Här är mitt basrecept:

0,5 l svartvinbärssaft (osötad, outspädd) och cirka 1 l vatten

15 kryddnejlikor, 2 kanelstänger, 2 anisstjärnor, en vaniljstång, lite ingefära, en tsk kardemummafrön

2-3 msk honung

Det hela får sjuda ihop ungefär en timme, sedan silar jag bort kryddorna och sötar till, ifall det behövs. Till bästa glöggen vill jag helst ha några hela ekologiska mandlar, kanske några ekologiska russin och absolut en glutenfri pepparkaka eller två. (Just nu Loovfoods fina bovetepepparkakor från SisDeli i Helsingfors.) Sen är det bara att njuta och låta adventstiden börja!

PS. Den här glöggen är alkoholfri. Vill du göra en glögg med alkohol, typ gluhwein, rekommenderar jag en flaska rött vin och cirka 3 dl vatten som bas, men samma kryddning.

 

 

 

Skickat via Blogsy

Pyhäjoki-påverka!

Det börjar dra ihop sig när det gäller kärnkraftverket i Pyhäjoki. Enligt uppgift kommer riksdagen att behandla frågan den 5.12. Fortfarande finns möjlighet att påverka och nu vill jag puffa för följande två sätt att visa sin åsikt i frågan:

1) Nu på lördag (29.11) kl 16-16.30 ordnar Pro Hanhikivi en "kynttiläketju ljuskedja light chain" i Pyhäjoki för att påminna om de risker som är förknippade med kärnkraft. Evenemanget är en fredlig och familjevänlig tillställning. Samling kl 15 vid skolan i Parhalahti med lyktor och ljus. Avsikten är att sedan bilda en så lång ljuskedja som möjligt. Mer praktisk info om det hela finns här. Om du vill kan du också delta i andanom på din egen hemort genom att tända ljus på din gård, ta ett foto av det och sedan posta bilden på evenemangets hemsida.

2) Greenpeace jobbar också hårt i kärnkraftsfrågan just nu. Här kan du skriva under ett öppet brev om kärnkraft till Alexander Stubb (t.ex. genom att dela sidan på Facebook eller Twitter). I brevet lyfts flera viktiga argument mot kärnkraft fram: allt från hur kärnkraften underminerar satsningen de förnybara energikällorna till den oetiska bränslefrågan aka problemen på Majakhalvön.

Detta är en av de riktigt stora lokala frågorna för oss "bottningar" (i både öster och väster) i vår tid. Konsekvenserna av beslutet kommer att synas i hundratusentals år. Det kommer att påverka livsmiljön för alla oss runt Bottenviken på många olika sätt. Det är också en fråga som knyter samman det lokala perspektivet med det globala - med kärnvapenindustri, geopolitik, solidaritet med ofrivilligt utsatta människor i andra delar av världen... Frågan om kärnkraft synliggör dessutom sociala och kulturella makt- och hållbarhetsperspektiv på ett sätt som är svårt att stillatigande acceptera.

Det är alltså läge att ta sig upp på barrikaderna nu, gott folk! I en form eller en annan.

 

 

Skickat via Blogsy

Julbestyr på tåg

Jag reser en del i jobbet just nu. Det blir många långa timmar på tåg mellan Lillstan och Storstan. Många timmar som kan fyllas med vila, läsning eller... julbestyr. Ja, ni läste rätt! Jag sitter alltså här och stickar på något som ska bli klappar till gudbarnen. Handgjorda enligt min mammas mönster. Och samtidigt höjer jag stämningen på ett lite otippat sätt.

Jag bara älskar ju adventstiden! Myset och pyset, dofterna och smakerna, ljusen och dekorationerna som sammantaget bär på Den Rätta Stämningen. Jag vill tända ett adventsljus i taget, dricka min lingonglögg, lyssna på min favoritmusik, låta kroppen och knoppen landa i olika julbestyr. Men framförallt vill jag fira jul på ett sätt som håller, ett sätt som varken tär på människa eller miljö. Utan måsten. Utan stress. Utan överdriven konsumtion.

Så nu sitter jag här på ett dragigt tåg. Med stickor som klirrar medan Finland rusar förbi i novembermörkret. Förvisso inte så mycket mys och pys i den här miljön, men definitivt med julstämning på gång!

 

 

Skickat via Blogsy

miljövänlig telefon

idag är det dags! min gamla telefon ska bytas ut. hon är en riktig trotjänarinna, men nu har hon börjat ge oroväckande signaler: tappa laddningen väldigt fort, visa svårtydda budskap, bli oförutsägbar och lynnig, hoppa mellan funktioner alldeles av sig själv... jag har dragit ut på bytandet länge, eftersom jag gillar knapptelefoner och bävar för surftelefoner. Kanske också eftersom jag ofta föredrar att hålla mig till mina gamla goda vanor.

nu är den nya beställd. hon heter Fairphone. såhär ser hon ut:

hon är en telefon med väldigt många fördelar - åtminstone såhär på distans, innan vi setts IRL. hon är nämligen också ett socialt projekt som handlar om ekonomisk rättvisa. hon är gjord av konfliktfria metaller. hon är gjord av folk som får rättvist betalt. hon är alltså en etisk telefon. hon är dessutom relativt miljövänlig, eftersom hon sägs vara både långlivad och reparerbar och återvinningsbar. hennes tidsperspektiv innefattar "use, reuse and reycle".

hon känns rätt! och jag hoppas vi ska trivas med varandra länge framöver. ni lär få hör mer om henne när hon anländer...

Nöjd i november

Jag bara måste konstatera att november detta år är en så otippat skön månad! Jag som annars lätt blir seg och dyster i mörkret och kylan... Men inte i år! Och nu ska ni få veta varför jag är så nöjd.

Jag har haft ett lugnare tempo än på länge. Jag har fått syssla allra mest med det jag gillar bäst. Jag har tackat nej till och med till ett och annat spännande och roligt uppdrag. Jag har istället haft gott om familjetid och hemmakvällar. Jag har hunnit gå långa promenader. Jag har skämt bort mig själv med näringsrik mat, druckit gott och nyttigt te och unnat mej många stunder framför kakelugnens sprakande brasa. Gärna med ett stickprojekt eller en bok i handen. Jag har lyssnat på musik. Jag har badat mina fötter i örtbad. Jag har sovit långa nätter.

(Obs. Jag har även grälat med min sambo, tjatat på mina barn, suckat över översvämmad tvättkorg och ostädat hus, men det betraktar jag som en del av normaliteten... Vi lever förvisso icke i rosaskimrande Bullerbyn. Vi lever på riktigt.)

Men ändå: Kanske är det goda livet i november inte alls så svåråtkomligt? Kanske behövs egentligen inte södernresor och avancerad vardagsflykt? Kanske finns det goda livet där (här!) hela tiden? Kanske gömmer det sig i detaljerna, i de riktigt enkla sakerna i vardagen? I det som finns kvar när jag skalar bort en del yttre krav och måsten. När jag ställer om. När jag släpper greppet och slappnar av och tänker "good enough" och mera Är än Gör. Kanske bor det goda livet och nöjdheten grannar i mina noppiga ullstrumpor. En kväll sent i november...

* "Sent i november" är titeln på Tove Janssons nionde och sista bok om livet i Mumindalen. I boken ligger fokus på sökandet efter något förlorat, på förväntan om ett varmt och lugnt omhändertagande, på det egna inre arbetet. Ni ser säkert parallellen...

 

Skickat via Blogsy

Klädbytardag!

Idag har jag varit på klädbytardag. Marthaförbundet har initierat och puffat för evenemanget runt om i landet. Här i Jakobstad tog några ekomarthor tag i saken och ordnade en trevlig eftermiddag som verkligen gav mersmak. Principen var enkel. Ta med cirka fem plagg eller accessoarer du inte längre har användning för. (Hela, rena och i sådant skick att du själv kunde tänka dig att få dem i byte.) Bjud med en väninna. Dyk upp, byt kläder, fika och umgås!

Som bonus fick vi besök av Åsa Broo, en hantverkande och kreativ människa med många roliga förslag på hur gamla plagg kan bli som nya. Åsa visade dessutom en del fina lokala DIY produkter på smyckesfronten, baserade på traditionellt hantverk men i nytt uttryck. Jag fastnade bland annat för en underbar liten bandgrind, som kan fungera som smycke eller användas till att väva med. Produkten utsågs i torsdags till årets nyhet på hantverksmässan i Tammerfors. Härligt! Nu ska jag lära mig väva band i litet format och känna hur vävarvet från mina anmödrar äntligen förs vidare...

Förutom några nya plagg till vintergarderoben, gott sällskap, inspiration och nya uppslag till klädprojekt och lite mera DIY fick jag än en gång fundera igenom mitt eget förhållande till kläder. Vad betyder kläder för mig? Varför köper jag nytt? Hurudana kläder köper jag? Hur kan jag bli ännu mera hållbar i den här frågan?

Jag blev ännu mer övertygad om att vi faktiskt kan ta ett - eller flera! - steg bort från modeindustrins snabbt snurrande ekorrhjul om vi vill. Jag har tidigare skrivit om slow fashion här på bloggen. Det kanske kan vara ett sätt att hantera klädfrågan. Att ha färre, men bättre och tidlösa, plagg. Men också att byta och att sy själv eller sy om. Att tänka både reko och eko när jag verkligen behöver köpa något nytt. Att vårda kläderna väl... Det finns massor av sätt att öka hållbarhetsfaktorn i garderoben!

 

 

 

Skickat via Blogsy

Extra Bra Mat: carob

Jag har länge tänkt skriva mer Extra Bra Mat för den som av någon anledning har näringsbrist av något slag. Jag tillhör själv den gruppen eftersom jag gått igenom en långvarig utmattning med för mycket stress, för lite sömn, massor av magbesvär och allt som hör därtill. Vägen tillbaka till riktig hälsa har går för min del via en rad livsstilsförändringar (som jag ska skriva mer om senare). En av de viktigaste har att göra med vad jag äter och det är där som Extra Bra Mat kommer in i bilden.

Extra Bra Mat är alltså detsamma som super food eller powermat. Det du kan äta i stället för den mat du mår dåligt av eller som du kan äta som tillskott för att fylla på tömda näringsreserver. Jag är själv ingen stor vän av syntetiska kosttillskott på burk, även om de kan fylla sin funktion i ett nödläge, utan vill så långt som möjligt äta vitaminer och mineraler i naturlig form.

Illustration: Ceratonia siliqua

.
Carob är en relativt ny bekantskap för mig. Carob kommer från Johannesbrödträdets frukter. Trädet växer i Medelhavsregionen. Fröskidorna skördas och mals ner till ett fint brunt pulver. Carob är ett gott alternativ till kakao och fungerar som en ersättare med kaffe- eller kolasmak. Dock utan koffein. Trots sin sötma sägs den motverka sötsug och blodsockersvängningar. Den ska också motverka benskörhet och vara bra för tarmen. Carob innehåller tiamin (B1), riboflavin (B2), vitamin B6, kalium, kalcium, koppar, magnesium, järn, mangan och nickel. 

Själv blandar jag carob 50-50 med kakao som en ersättare för kaffe. Jag strör den även på yoghurt eller gröt och använder den i mellanmål som raw bars eller raw bollar av olika slag. Min lagom stora påse carobpulver köpte jag till facilt pris av Ingemo på Kruska. Där kan man handla ett och annat som är Extra Bra Mat och få trevlig betjäning och goda råd på köpet :)

"Vad blir det för mat?"

Ja, det är ju ofta frågan. Åtminstone hemma hos oss... Eftersom ett av de största och mest betydelsefulla stegen till ett klimatvänligare liv är att införa mera vegetariskt på menyn, gör jag här på bloggen ibland inlägg om Köttfri måndag och skriver om hur vi i vår familj löser Den Gröna Ekvationen. Våra barn är inga ivriga vegetarianer - de älskar faktiskt korv! - och jag har medvetet inte satt ribban så högt för dem. De gillar morötter och gurka, kål och paprika, förutsatt att de inte är tillagade på något sätt. Men jag tänker att tidsnog vaknar väl intresset och redan det att de regelbundet ser och känner doften av vegetariska rätter kan öppna upp för framtida provsmakande. Häromdagen gjorde jag en indisk gryta med kidneybönor och den vågade sig alla utom minstingen på ;)

Här är receptet (4 portioner):

En klick rypsolja hettas upp. I den fräser du snabbt 2 lagerblad, 1 tsk kanel, 0,5 tsk kardemumma. Sedan blandar du ner 1 hackad lök, 2 vitlöksklyftor, 1 cm riven ingefära. När detta fräst en minut eller så tillsätter du 0,5 tsk vardera av gurkmeja, chilipulver och salt. Sist rör du ner 2 hackade tomater och 5 dl kidneybönor (kokta) och vid behov lite vatten. Låt sedan grytan sjuda 10 minuter.

Vi åt grytan med kokt quinoa, men den passar också fint till ris, bulgur eller couscous. Som lite vardagslyx blev det också en klick färskost till. Jättegott, mättande och nyttigt, urbilligt och mycket klimatsmart!

 

Skickat via Blogsy

DIY: vinterkofta

Plötsligt blev det vinter och mitt senaste stickprojekt känns superangeläget! Jag knåpar på en kofta åt mig själv. Mycket enkel och tidlös design: rätstickning hela vägen, raka stycken, inga särskilda finesser. Tänker mig möjligen en eller ett par stora vackra kokosknappar från Fröken Rosengren som dekoration. Stickar i underbar ekoull, Marks & Kattens, på grov rundsticka i bambu, så det går tämligen snabbt framåt vilket är en bonus.

Att sticka känns både avkopplande och meningsfullt. Det är ett effektivt sätt att komma ner i varv och landa i kroppen efter dagar med många tanketrådar. Gärna med fötterna på fårskinnet, i gungstolen framför en sprakande brasa, med en kopp värmande te till. Perfekt novembersysselsättning när det skymmer och kylan knäpper i knutarna...

 

Skickat via Blogsy

Glutenfri hallontårta

Mitt glutenfria liv börjar arta sig! I helgen fick vi kaffebesök och jag kände för att lyxa till det lite. Med en titt i skafferiet och lite inspiration från raw food blev det en snabbgjord tårta med nästan bara "hälsosamma" ingredienser.

Receptet (8 bitar) ser ut såhär ungefär:

BOTTEN: 10 blötlagda dadlar mixas med 2 dl mandelmjöl, 2 msk kokosolja, 1 dl carob/kakaopulver, lite vanilj och kardemumma. (Jag tillsatte även lite vatten för att få en bra konsistens.) Smeten breds ut på ett bakplåtspapper i en form med diametern 23 cm. Bottnen får sedan torka i svag ugnsvärme på 50 grader i cirka 45 minuter.

FYLLNING: 1 dl grädde vispas och smaksätts med lite kanel och en gnutta socker. (Den som vill kan förstås ersätta den vanliga grädden med havregrädde eller kokosgrädde och söta med sirap eller honung.) Fyllningen breds ut över bottnen.

Tårtan dekoreras med lite riven mörk choklad och valfri mängd frysta hallon innan denl serveras med en sås på mixade hallon. Och den är hur god som helst!

Skickat via Blogsy

miljövänliga värmeljus

Äntligen! Nu kan vi mysa i höstmörkret och samtidigt ha gott miljösamvete. Något otippat att Claes Ohlson är först ut med detta koncept: Svanenmärkta värmeljus av 100 % stearin, dessutom refillsystem med liten glaskopp! Slipp paraffin, palmolja, aluminiumkoppar och ändlös metallsortering... bara njut ;)

 
Värmeljus startkit - CLAS OHLSON | Clas Ohlson

Ekoreko Helsingfors

Mitt jobb för mig ibland från lillstan till storstan och nu har jag fått vara i huvudstaden ett par dagar. Uppfriskande och inspirerande! Särskilt som jag fick några fina ekologiska upplevelser på köpet:

Lilla etiska varuhuset och cafeet Nudge & Rulla på Georgsgatan 30 bjuder på ekologiskt och rejält för hela slanten. Hudvård, inredning, väskor och kläder för stora och små. Superfina barnkläderna av märket Aarrekid rekommenderas särskilt! Vuxenkläderna från olika finska designers är stilrena och tidlösa, säljs för övrigt också på nätet hos Yalo.

På Kalevagatan 4 finns SIS deli och cafe, som har det mesta för en riktigt bra lunch: sallader, gröt, gröna sköna smoothies och dessutom fika och ekoprodukter som te och nötter och choklad. Mycket raw food, ekoreko och glutenfria alternativ. Utanför fönstret brusar staden, man kan sitta ner och betrakta folkvimlet en stund, njuta av bra näring åt kroppen och vila åt knoppen.

Snabbköpet Ruohonjuuri i Kampen är en annan favorit. Den ligger numera på Salomonsgatan 5, en bit från Glaspalatset. Där finns massor av bra produkter (mat, superfoods, naturkosmetik, kökstillbehör...) till rimliga priser - vilken lyx det vore att kunna handla sin vardagsmat och smågrejer på ett sådant ställe! Finns även som nätbutik.

Högst på min personliga topplista ligger ändå Globe Hope Kisleff på Alexandersgatan 28 (finns även en butik i Glaspalatset). Där säljs kläder och accessoarer av återbruk. Finurligt och fint! Deras grejer kan man också hitta i nätbutiken, men det är ju inte riktigt samma sak. I butiken kan man ju känna på material, prova storlekar, få personlig service... Och sedan slinka in hos grannen Cafe Engel på en kopp varm choklad (en vana jag etablerade under studietiden) och bara mysa i atmosfären. Som bäst vid ett fönsterbord med utsikt över Senatstorget och Domkyrkan, gärna i juletid en dag när snön faller precis i skymningen.

Även om jag överlag strävar till att konsumera så lite som möjligt, brukar jag passa på att handla "bra" grejer när jag har chansen. Eller bara strosa runt och fönstershoppa lite och trivas med insikten att förändringsvinden faktiskt blåser i rätt riktning. Så nästa gång du besöker Helsingfors - skippa de obligatoriska varuhusen som säljer varor utan vare sig etisk eller ekologisk eftertanke. Upptäck de små ekoreko guldkornen istället!

Skickat via Blogsy

Strävsamhetens lov

Ute viner vintervinden runt knutarna, men här inne i vårt gamla hus är det varmt och skönt. Jag har eldat i kakelugnen. Jag sitter här med yllesockor och stickad tröja och en filt runt fötterna. Jag dricker mitt förmiddagskaffe med en bit mörk choklad.

Men tro nu bara inte att jag slappar! Tvärtom. Jag har klickat mig genom mejlen, åtgärdat det viktiga, ringt några samtal. Nu gäller texten, boken. Jag har nämligen skrivardag. Jag inväntar ingen gudomlig inspiration. Jag bara sitter här vid datorn och "mårar åpå" (stretar vidare, kunde man väl säja på standardsvenska) ord för ord, sida för sida. Låter skrivandet ha sin gilla gång. Och texten växer faktiskt fram!

Det slår mig då att strävsamhet är ett numera bortglömt men väldigt fint ord. Jag tror att vi behöver uppgradera det, mitt bland alla de snabba kickarna. Om vi kan och vågar. För i den på ytan sett stilla strävsamheten möter vi oss själva. Vår rastlöshet och ytlighet och vårt behov av bekräftelse. Men också självtilliten, integriteten och den inre styrkan. Kanske skulle strävsamheten just därför också kunna bidra till en hållbar värld?

Tänker jag och stretar vidare med texten. En helt vanlig fredag i oktober medan snön bäddar världen i vitt.

Om plastsanering

Nyligen avverkade vi plastfri september (som jag bloggade om här) och häromdagen manade min bloggkompis Anna till plastuppror. Här har vi en ständigt pågående plastsanering sedan några år tillbaka. Men vad innebär det egentligen att plastsanera ett fyrapersonershushåll på 130 kvadrat? Så här går det till hos oss:

Under renoveringen av vårt gamla trähus har vi bevarat så mycket som möjligt av befintliga konstruktioner. Vi har använt mycket naturmaterial: ekovilla som isolering, trä- och kakelgolv, träpaneler i väggar och tak, rostfria köksbänkar och träluckor till köksskåpen. Vi har bara renoverat det "nödvändigaste" och återanvänt sådant vi hittat på vinden och i uthuset (t.ex. fönster, dörrar, skåpluckor, gammal pärlspont). Vi har målat med linoljefärg och använt oljevax till golven. Inredningen består till stora delar av gamla möbler och det mesta är i trä, plåt, glas och/eller tyg. När vi en dag ska byta madrasser i våra sängar kommer de att bli i naturmaterial, likaså täcken och kuddar.

I köket använder vi mest föremål och redskap av metall, trä, glas eller porslin. Vi steker i gjutjärnspanna. Den mesta plasten står faktiskt frysaskarna för - och jag ser inte hur vi på ett vettigt sätt skulle kunna byta ut den mängd vi behöver mot glas eller rostfritt inom överskådlig framtid... Fryspåsar använder vi för bröd och kakor. Jag har dock på sistone experimenterat med att frysa in i smörpapper eller papperspåsar och det verkar funka bra, åtminstone för en kortare tid. Just nu står följande saker högt på önskelistan: en bambuservis för utflykter, bra matlådor i rostfritt stål med tanke på våra medhavda luncher, samt Bee´s wrap för förvaring av mat. Här finns förresten en jättebra nätbutik med ekologiska produkter för den som vill plastsanera sitt kök!

I badrummet har vi mycket naturmaterial, men våra tandborstar, ett duschdraperi och två tvättkorgar är ännu av plast. Jag är lite tveksam till att byta ut tandborstarna, men draperiet och tvättkorgarna ska jag byta till tyg respektive metall när de vi har nu har tjänat ut.

Barnkammaren är tyvärr fortfarande den mest plaststinna zonen hos oss. Många av leksakerna i plast är presenter som barnen fått. Även om vi har velat undvika plast, så har vi tyckt att våra barn ska få leva "i sin tid" och ha t.ex. LEGO och Barbie-dockor. Men vi har strävat efter att hålla mängderna nere.

När det gäller kläder och skor väljer vi naturmaterial så långt det är rimligt. Vi har förstås regnkläder och stövlar och friluftskläder i tåliga material. Men på det hela taget undviker vi konstmaterial, väljer skor och väskor i läder/tyg, samt prioriterar kläder av certifierade tyger eller ull, linne och hampa. Detsamma gäller sängkläder och inredningstextilier.

För mig innebär plastsanering både att gradvis rensa bort plasten ur vårt hem och att kontinuerligt välja bättre material istället. Men vi plastsanerar alltså steg för steg och "konsumerar" oss inte plastfria. Jag ifrågasätter hur den ekologiska och etiska ekvationen skulle se ut om vi fanatiskt rensade ut rubbet och köpte nytt på en gång. Vi sliter istället ut de grejer vi har och är kräsna med materialet när vi sedan ersätter dem. Om vi nu alls behöver ersätta dem, för många prylar och pryttlar i ett hem är ju sådana som vi egentligen klarar oss utan. Plastsanering innebär för mig också att om möjligt välja återvinningsbara förpackningsmaterial, att handla i korg eller tygkasse. Ett par riktigt inspirerande bloggar på temat plastfritt hittar du för övrigt här och här! I den här frågan är det väldigt lätt att "sila mygg och svälja kameler". Vår plastpåverkan handlar om så mycket mer än tandborstar och plastpåsar.

För mig innebär plastsanering därför att jag ser över hela oljekedjan i mitt liv. Att jag går på den minimalistiska linjen och verkligen tänker igenom vilka grejer som behövs i mitt liv. Att jag väljer ting som kan brukas under lång tid. Att jag lobbar för plaståtervinning också i vår region. Att jag uppskattar den tidlösa skönheten i naturmaterial som känns sköna, slits vackert och har en historia.

Rädda klimatet!

Om vi vill hinner vi ännu. Vi hinner ännu bryta trenden innan vi når en tipping point och har en skenande utveckling med uppvärmning på fyra, fem grader. Vi hinner ännu lägga om kursen. Men det brådskar verkligen!

Nästa år ska flera stora internationella klimatavtal skrivas. Men faktum är att det bara är många nivåer tillsammans som kan göra att det blir en verklig förändring: länder, städer, byar, människor. Du och jag. Med många olika åtgärder. Med konkreta små och stora förändringar i vår livsstil. Sådana som gör att vi faktiskt minskar vår totala klimatpåverkan.

Vi kan visa goda exempel.

Vi kan bestämma oss för att betala priset. Bekvämlighetspriset och statuspriset.

Vi kan inse att alternativet sticka huvudet i busken är så oerhört mycket dyrare.

Kanske måste vi allra först inse att det inte går att äta kakan och ha den kvar. Vi måste våga tala om att släcka lampor, sänka inomhustemperaturer, köpa färre kläder, bilar, grejer, leva mindre oljekrävande, avstå våra södernsemestrar, äta mat som inte åkt jorden runt. Om att livskvalitet på riktigt handlar om helt andra saker än prylar.

Kanske måste vi växa upp och inse att detta är vår generations skyldighet och kommande generationers rättighet. Att leva så att planetens gränser inte överskrids.

På www.klimatkontot.se kan du testa din klimatpåverkan och få tips på hur du kan minska den. Varje gång jag gjort en testning har jag sänkt min påverkan och fått mer motivation att trappa ner ytterligare. Gör så du med!

Skickat via Blogsy

DIY: barnjumper

En av mina favoritsysselsättningar är att sy. Särskilt mycket gillar jag att sy kläder till mig själv och barnen. Det finns många fördelar: jag kan designa plaggen, välja bra tyger, jag får vara kreativ och dessutom känna mig oberoende av de stora (ofta oekologiska och oetiska) klädföretagen för en stund.

På sistone har jag tillsammans med ena dottern sytt en fladdermusjumper. Mönstret hittade hon själv i OTTOBRE - en riktigt bra mönstertidning, som jag prenumererat på under några år. Tyget fick jag i gåva av en vän för ett bra tag sedan. Det är ekologisk jersey, helt underbar kvalitet och färg, och har liksom legat och väntat på absolut rätt tillfälle. Och nu var det tillfället här! Den lilla extra detaljen blev en revär längs med ärmens övre kant. Texten är dotterns eget fina val!

Just denna modell är superenkel att sy. Den består av bara fram- och bakstycke, fyra raka sömmar, en del sicksackande och sen en vikning med smal sicksackad fåll i halslinning och ärm. Nedre kanten kom vi överens om att bara sicksacka för en lite ruffare, tuffare känsla.

 
Sammanfattningsvis är vi båda glada och stolta över vårt lilla jumperprojekt. Min förhoppning är förstås att dottern ska vilja använda jumpern gärna och länge, eftersom hon själv varit med och sytt den. Tidsåtgång för vårt lilla projekt uppskattar jag till sammanlagt en kväll. Kostnaden (för mindre än en meter tyg, ett par rullar tråd och revären) är cirka 20 €. Lägg till detta nöjet att skapa tillsammans och den pedagogiska effekten av att lära sig att man kan sy sina kläder själv och - vips, så landar vi mer eller mindre på plus ;)

PS. Ekologiska tyger kan man beställa till rimligt pris på nätet till exempel här och här. Själv har jag ändå för vana att också fråga i de lokala tygbutikerna efter eko-alternativ för att visa att det faktiskt finns efterfrågan och för att stöda våra ihärdigt kämpande lokala små specialaffärer.

Kärnkraftnejtack! - del 3

Jag kunde skriva långa rader om varför jag är förundrad, förtvivlad och förbannad över utvecklingen av Fennovoimas projekt i Pyhäjoki de senaste veckorna, men jag ska bespara er. Åtminstone just nu...

Jag ska bara uppmana alla er som sympatiserar i denna fråga att gå in på denna länk och skriva under att ni vill ha ett kärnkraftsfritt Bottenviken! Jag ska bara be er att sprida länken vidare så mycket ni vill och kan! Jag ska bara be er att kontakta era representanter i riksdagen och höra er för hur de resonerar i denna fråga! Här finns en lista över vilka av ledamöterna som röstar nej, tvekar respektive röstar ja (baserat på Helsingin Sanomats uppgifter 18.9 2014 och Greenpeaces uppföljning).

Finlands riksdag väntas fatta ett principbeslut om Pyhäjoki nu i december. Det kommer antagligen att väga ytterst jämnt mellan för och emot. Många ledamöter är uppenbarligen ännu osäkra på hur de ska rösta. Det är nu vi måste agera!

Glutenfritt liv

Av hälsoskäl håller jag just nu på och ställer om mitt liv till glutenfritt. Jag har redan en längre tid känt av att vete inte är något för mig, men småningom har jag förstått att det är något mer jag reagerar på. Det räcker inte bara med att undvika vete - jag kanske får så lov att skippa gluten helt och hållet om jag vill må riktigt bra. Det är märkligt hur länge det tar för den insikten att nå fram till förändrad handling!

Allehanda förträngningsmekanismer och undanflykter kommer emellan. Jag liksom tänker att ryktet om glutenets fördärvlighet säkert är överdrivet. Att hela grejen nog är upphaussad i hälsopressen. Att det glutendrev som går bland välutbildade kvinnor i min ålder kanske är ett uttryck för annat illamående (läs hälsostress, höga prestationskrav, överdriven trendkänslighet). Att det vore socialt så jobbigt att tacka nej till det som bullas upp på diverse tillställningar. Att min matvardag i familjen skulle bli alltför komplicerad om jag var tvungen att lägga om till strikt glutenfritt. Ja, ni vet hur kreativ människan kan vara när hon försöker sticka huvudet i sanden och leva med business as usual...

Tills tiden är mogen - och det är den tydligen nu. Den senaste tiden har jag träffat ett antal personer som berättat om sina glutenrelaterade besvär. Jag har läst några riktigt bra bloggar som tangerar glutenkänslighet, här och här. Jag har hört människors berättelser om hur besvären försvunnit efter en tid helt utan gluten. Och jag har insett att det vore dumt av mig att inte lägga om och se vad det ger för resultat för min egen del.

Den stora frågan är ju såhär inledningsvis: Vad äter jag istället? Just nu läser jag på om glutenfria alternativ - helst utan tillsatsämnen. Jag planerar dagsmenyer utan spannmålsprodukter och försöker klura ut var fallgroparna finns. Jag laddar mentalt för att avstå "vanliga" bröd och bullar. Jag söker bra recept och ska prova att baka med mjöl på havre, majs, kokos, bovete eller ris istället.

Det är jättespännande och intressant och det känns som en hel vetenskap (vilket det också är!) och jag får ta ett steg i taget. Jag får säja som farbror Melker i Saltkråkan sa: "Denna dagen ett liv"...

Lördagsgodis

Det är knappast bara i vår familj som traditionen med lördagsgodis vållar huvudbry. Som nyblivna föräldrar satte vi sockerribban högt. Det tog ett bra tag innan vårt äldre barn överhuvudtaget fick smaka vanligt godis. När vi sedan införde godisdag höll vi oss länge till mörk choklad eller lakrits från hälsokostaffären. Vårt yngre barn fick däremot i betydligt tidigare skede smaka på det söta. Det blir ju lätt så utifrån någotslags märkligt rättvisetänk...

Och nånstans på vägen mellan kompiskalas, påskharar och andra kulturellt inpräglade godismönster blev det färgglada E-kodshyllan också för oss. Visserligen höll vi oss till små mängder, men alltid med samma följder: sockerrus och magknip. Dessutom är jag rätt säker på att ena barnet reagerade på vissa färgämnen med kraxiga harklingar, som dock inte besvärade henne själv det minsta. Och vi vuxna hade ju inte heller karaktär nog att stå emot.

Sedan början av detta år har vi dock diskuterat fram några alternativa förhållningssätt. Barnen har t.ex. gjort ett par månadslånga godisstrejker (och då fått en liten slant istället). De har ibland bytt ut det söta godiset mot salta snacks som chips eller popcorn. Rätt ofta har vi gjort eget godis istället - oftast i form av chokobollar eller dadelbollar, som ju kan göras av bra råvaror.

Men fortfarande händer det att vi bär hem en påse vanligt lördagsgodis. Och kanske är det okej? Om mängderna är mindre och tillfällena färre. Problemet är att kakor, kex, bullar, glass och godis lätt smyger sig på hela tiden. När man vill fira, när man vill mysa, när det är helg, när vänner råkas, när släkten träffas. Det söta är så inflätat i hela vår kultur. Konsten är att hitta bra alternativ.

Tänker jag och sätter på kaffepannan och plockar fram ett fat chokobollar. Det är ju ändå lördag!

 

Skickat via Blogsy

Grönkålschips

Äntligen är det fredag igen! Dags att mysa i höstrusket. Tända lite ljus, elda i kakelugnen, krypa upp i soffan med dom man älskar allra mest. Och äta lite gott, förstås! Och vill man undvika de vanliga fallgroparna så finns det faktiskt alternativ. Ett tips på nyttigt fredagsmys är grönkålschips.

Själv har jag experimenterat mig fram till följande recept:

Två liter sköljd, avrunnen och strimlad grönkål (stjälkarna borttagna) blandas med 1 tsk salt och en msk olja. Därefter kramar man in oljan och saltet riktigt ordentligt, så att hela grönkålen är bearbetad. Bredes ut på en plåt med bakplåtspapper. Gräddas i 175 grader nio minuter. Temperaturen och tiden givetvis på hur effektiv ugnen är, så man får prova sig fram. Denna sats ger cirka 5 dl färdiga grönkålschips. Hos oss har vi inte lyckats spara dem så länge, men jag tippar på en knapp veckas hållbarhetstid i rumstemperatur. Godast är de förstås färska.

Bare å njut! Gärna tillsammans med ett glas rött... Rena rama hälsokosten ;)

 

Skickat via Blogsy

FST5 ikväll om mat & makt

Som uppföljning till mitt resonemang om mat som makt häromveckan: Lasso på FST5 kl 20.00 ikväll handlar om mat och politik. Det blir garanterat väldigt intressant - Stefan Sundströms bok i självförsörjning "Handbok i utanförskap" är en av favoriterna i bokhyllan hemma hos oss. Tur att det ösregnar ute, så att man kan sitta inne och mysa och titta på inspirerande TV!

Ur programinfon:
"Säsongens första Lasso handlar om mat och politik. Danska mataktivisten Selina Juul försöker stoppa det globala matsvinnet på 30 % genom att uppmana folk att ändra på sina konsumtionsvanor. Emma Rönnholm gör konst av mat, medan sångaren Stefan Sundström lever som han lär, på landet omgiven av grödor och kreatur."

Kultur!

Jag har haft kulturbrist på sistone, så denna vecka kompenserar jag med råge. Det är helt underbart! Det är Poesi, Teater, Musik. Upplevelser som träffar rakt i maggropen. Gapskratt och ögon som tåras. Insikter om det som inte alltid går att uttrycka i ord. Närkontakt med djupare dimensioner i tillvaron. Impulser till att utvecklas som människa. Nyanser. Perspektiv. Igenkännande. Jag är helt övertygad om att en väg till hållbarheten går genom kulturens fält. Kultur ger oss upplevelser som står sig över tid, känslor och tankar som dröjer sig kvar. Kulturens ekologiska fotavtryck är dessutom i regel litet, åtminstone jämfört med turismens och konsumtionens. Det är nånting med kultur som skapar mening i livet bortom prylarna. Och jag bara älskar det!

 

Skickat via Blogsy

TRY POETRY

jag är förvisso en skrivande människa.
jag har förvisso skrivit dagbok, facktexter, uppsatser, forskningsrapporter, samt en avhandling.
jag har förvisso formulerat blogginlägg, ögonblicksbilder, samt embryon till dikter och noveller.
jag kan ju förvisso inte leva utan att skriva.

men,
aldrig förr har jag skrivit som igår. med pennan så nära hjärtat.
aldrig förr har jag skrivit så snabbt och så naket.
aldrig förr har jag försökt poesi.

nu är hon här. poeten. och det är bara för att Bob Hansson var här.


och jag kommer att vara honom evigt tacksam. för den raka blicken, för det höga skrattet, för tårarna i ögonen och klumpen i magen. för höghastigheten och för bråddjupet. för att de viktigaste orden som fanns där innerst inne fick ta plats på papper. för insikten om att det mest privata ibland är det vi verkligen borde dela med varandra. för att han öppnade dörren till ett nytt rum där jag får skriva på ett annat sätt. skriva för att leva.

till dig som också behöver en dos Bob Hansson, här ett klipp från föreställningen En monolog om lycka:

REKO-resa

I helgen hade jag och min sambo nöjet att få åka med en grupp REKO-intresserade på studieresa till Umeå. I styv kuling tog vi färjan över Kvarken med sikte på först Bondens egen marknad och därefter den ekologiska grönsaksodlingen Älvåkern. Ombord hölls seminarium på temat ekologisk grönsaksodling och vi fick massor av nya perspektiv på allt från odling för självhushåll till småskalig odling för försäljning. Diskussionens vågor böljade i takt med havet: från växelbruk och frösorter till slow food och konsekvenserna av peak oil. Otroligt inspirerande!

På Bondens egen marknad fick vi sedan bekanta oss med försäljare av bröd & bakverk, hemgjorda ostar, charkuterier och grönsaker. Det var bara närproducerat som gällde och glädjande många stånd bar dessutom KRAV-symbolen. Med finska mått mätt var priserna humana och trots det halvtrista vädret var det fin stämning och många besökare på plats. Inramningen av försäljningen - bilfri parkmiljö, snygga försäljningsstånd och skyltar - var definitivt ett plus. Särskilt uppskattade jag själv de försäljare som bemödat sig om trälådor och papperskassar. Många konsumenter köper ju inte bara en produkt i sig - den ekologiska och närproducerade maten är också ett uttryck för identitet och livsstil. Och då kan detaljerna vara extremt viktiga, på gott och på ont... Främst öste dock besöket på Bondens egen marknad rejält med vatten på min kvarn om hur central kontakten mellan konsument och producent är. Hur mötet öga mot öga genererar respekt och stolthet och glädje. Maten blir liksom värd sitt pris!

Efter en filosofisk fika med nyfunna vänner åkte vi sedan vidare till Älvåkerns odling (där bilden är tagen). Odlingen ligger bara några kilometer från centrum, på en slänt bredvid Umeälven. I den pastorala miljön har odlarna Maria och Fredrik på bara två säsonger byggt upp en grönsaksodling på knappt en halv hektar. För mig som bara odlar för eget bruk var det fascinerande att se hur de "skalat upp" odlandet till affärsverksamhet. Dock med minimala investeringar och så lite maskinkraft som möjligt. Beundransvärt! På Älvåkern är det självplock ett par kvällar i veckan och gissa om jag önskar att jag kunde få självplocka mina ekologiska grönsaker på ett sådan lugn och lantlig slänt...

När vi sent på natten hade gungat oss hem till Österbotten kunde vi knappt slita oss från de goda samtalen. REKO-resan gav massor av nya insikter och dessutom djup bekräftelse på att maten är navet när det gäller hållbarhet. Mat är makt, i någon mening. Att odla sin egen mat ger makt över den egna hälsan och vardagsekonomin. Att konsumera ekologiskt och lokalproducerat (typ REKO) påverkar närsamhället på många plan: socialt, ekonomiskt och miljömässigt. Makten över maten ligger ju i allas våra händer. Och i allas vår kunskap om vad Den Goda Maten egentligen är och hur den är producerad och transporterad till våra bord. Genom att odla och/eller köpa vårt dagliga bröd med eftertanke kan på sikt förändra strukturerna i matvärlden - och faktiskt också i världen i stort, vågar jag påstå.

Så tack, alla fina människor som vi fick möta på resan! Världsförbättrandet fortsätter ;)

Långsamheten

Långsamt leder också någonstans - sjunger Lisa Nilsson på en av mina favoritskivor... Alldeles, så är det!

Jag tror allt mer på långsamheten. Idag invirad i en pläd, med brasa i kakelugnen, med en hög böcker och min kära bärbara på bordet. Lite kaffe och mörk choklad. Tid att läsa. Tid att vara. Tanketid! Det är då det plötsligt händer. Jag finner formuleringarna och boken tar form, den som jag skriver. Tecken för tecken, ord för ord.
Jag jobbar, visst. Men på ett helt annorlunda sätt än annars. Jag vet att det är ett privilegium (och förvisso ett hål i plånboken!) men ändå. Jag liksom landar och blir inifrånstyrd under mina skrivdagar. Mer medveten om riktningen, målet och meningen. Det känns väldigt hållbart.
Jag önskar att fler fick landa i långsamheten då och då. Kanske skulle vi må bättre? Se helheterna? Fatta bättre beslut? Kanske skulle världen bli en bättre plats om vi gjorde en stilla långsamhetsrevolt...

Skickat via Blogsy

Läkeväxter 2 - citronmeliss

Som ni märker tar jag mig inte tid att skriva så ofta just nu. Jag och familjen ägnar oss åt skörd istället. Plockar, samlar, syltar, saftar och torkar. Lägger upp förråden inför vintern. Bär och frukt är mest aktuella just nu, men även några kryddväxter. Vi har också haft en hyfsad odlingssäsong och får en fin skörd av potatis, morötter, palsternacka, bönor, squash och grönkål. Som vanligt känner jag mig rik och lyckligt lottad: allt detta får jag ta tillvara!

Till kvällarna söker jag sedan lugn och ro efter dagens aktiviteter. Ofta genom att dricka en kopp te på blad av citronmeliss (även kallad hjärtansfröjd eller bisuga).

Citronmelissen har jag tidigare använt mest för att få en fräsch smak på drycker och ibland som dekoration av tårtor. Först detta år har jag upptäckt och lärt mig mer om citronmelissens läkande egenskaper. Att växten kallas hjärtansfröjd har kanske sin orsak i att den är stärkande för hjärtat, ger starka kranskärl och sänker blodtrycket och pulsen. Därtill är den lugnande, förbättrar sömnen och stillar oro. Eftersom den är kramplösande för glatt muskulatur är den också bra för magsmältningen. Enligt mina handböcker är den även antibakteriell och kan därför ingå i salvor som lindrar hudbesvär.

Citronmelissen kommer förstås bäst till sin rätt när den används färsk. Den är god att hacka ner i sallad, att brygga te på eller att ha i ett fotbad. När den torkas försvinner både en del av smaken och de läkande egenskaperna. Jag har i alla fall tagit tillvara en del och torkat för att använda i te och avkok nu under hösten. Jag ska även prova att frysa in blad och se hur det funkar. Någon liten del av den eteriska oljan får jag hoppas finns kvar efter förvaringen. För att utvinna den eteriska oljan borde man ha en destillationsapparat och så långt har jag inte kommit - än! Men spännande är det såhär också. Att prova mig fram och lära mig mera och fascineras av hur mycket och hur vist naturen har ordnat allt. Också det är en fröjd för hjärtat!

Lev i nuet-dag

Kände bara jag ville skriva det ikväll. Att idag är varit en sådan dag då jag på något förunderligt sätt levt i nuet. Jag som så lätt slinker iväg med tankar både bakåt och framåt i tiden. Jag som så lätt tänker på sverigedemokrater och kärnkraftsbyggen och alla världens orättvisor och eländen.

Jag har haft vanlig måndag med jobb och barnens aktiviteter och ett biblioteksbesök och en alldeles underbar kvällspromenad vid vattnet. Och nu en lugn stund med ljus och te och samlade krafter. Och allt är väl och jag är så tacksam.

 

Skickat via Blogsy

Skrädmjölsgröt

Köttfria måndagar har jag ju skrivit om tidigare och idag vill jag komma med ett tips som är bra för både miljö, mage och plånbok. Som ett led i vår strävan att äta mer vegetariskt har vi ibland gjort gröt som kvällsmat. Jag tror att gröt är lite underskattat i vår tid. Det är faktiskt en bra bas i vardagen, både till frukost och ibland också som kvällsmat, förutsatt att man äter en hyfsat stadig lunch. Ett riktigt gott alternativ är skrädmjölsgröt:

Gröten görs av ett mjöl som är gjort av rostat havre. Själv har jag köpt Saltå Kvarns skrädmjöl, som jag vet är biodynamiskt odlat och kravmärkt. Gröten är snabbkokt, max fem minuter, och har en lite nötaktig smak. Helt perfekt med lite kanel och äppelmos till.

 

Skickat via Blogsy

Morgonkick!

Nu när många av oss är tillbaka i vardagsrutinerna vill jag slå ett litet slag för gröna morgonsmoothies.

Mitt intresse för dem väcktes tack vare en Mycket God Vän och några böcker om raw food, som jag läste i samband med att jag var utmattad för några år sedan. Jag var urtrött och hängig. Sömnbrist och stress hade slitit hårt på mina reserver och jag hade låga värden av flera viktiga mineraler. Under en period tog jag kosttillskott, men kände snart att jag ville hitta ett naturligare sätt att ladda mina förråd. En kombination av insikter ledde mig fram till att dricka gröna smoothies på fastande mage.

Dels är dessa smoothies sprängfyllda med bra näring, dels är de lätta för kroppen att ta upp, dels är de relativt lättgjorda. Enda minuset är ljudet från mixern! I mina smoothies blandar jag oftast zucchini eller gurka, päron eller äpple, citronsaft, grönkål eller spenat, ibland broccoli. Jag tärnar de grova ingredienserna och mixar alltihop en minut ungefär. Sen späder jag med vatten till önskad konsistens och toppar med spirulinapulver eller dylikt. För lite mera sting -och i förkylningstider -kan man ha i lite färsk ingefära.

Pröva och se vad som händer - kanske bli du en liten piggelin, du med!

 

Skickat via Blogsy

Plastfri september

Såg häromdagen ett inlägg på Facebook om "Plastfri september" (Muoviton syyskuu) och kan inte låta bli att ta upp tråden. Den liksom snurrar sig fast och känns alltför angelägen för att viftas bort. Kalla fakta är att vi bokstavligen håller på att drunkna i plast.

 
I världshaven flyter stora bälten av plastskräp. I Nordsjön har sjöfåglar i medeltal 40 plastbitar i magen. I barnrummen släpper plasterna ifrån sig massor av skadliga ämnen, som kan vara hormonstörande och allergena. Plastpartiklarna ställer alltså till det för oss, skadar både människor och natur på lång sikt. Dessutom är plast både kostsamt att framställa, själva processen har stor miljöpåverkan och sen bryts den ju ner oerhört långsamt. Och här i Jakobstadstrakten finns ingen plaståtervinning överhuvudtaget, utan all plast går till förbränning, vilket känns absurt med tanke på hur resurskrävande den varit att tillverka.

I min lilla vardagsvärld störs jag ändå mest av att plast är ett material utan känsla. Det kan inte på långa vägar mäta sig med trä, metall eller tyg. Fast min relation till plast ambivalent. Jag inser att den faktiskt behövs ibland. Den är vettig att använda i vissa situationer, som när jag fryser in bröd, bär och saft. Men jag störs av hur plasten med sina kemikalier invaderar vårt hem och vår vardag och skulle faktiskt hellre slippa.

Nu har jag som föresats att under september månad delta i plastfri september-kampanjen och ta några relativt enkla steg mot ett aningen plastfriare liv:

1) handla i tygkasse eller korg - största utmaningen blir antagligen att undvika frukt- och grönsakspåsarna, men ett tips för det ska jag skriva mer om inom kort
2) skaffa ett par snygga rostfria matlådor och en rostfri burk för soppluncher
3) gå på loppis för att söka snygga rostfria bunkar som ska få ersätta mina åldrande fula degbunkar i plast

Härmed utmanar jag också dig att göra din september lite mera plastfri - och kommentera gärna med ditt bästa tips för ett plastfriare liv!

Pumpasoppa!

Nu har jag gjort mitt livs första pumpasoppa! Vi fick en fin liten pumpa med vår REKO-leverans häromveckan och den har bara stått där på och väntat på att bli använd. Ni vet hur det kan vara med "nya" grönsaker, att man velar lite innan man kommer fram till hur man ska använda dem.

Men så igår kom jag till skott och hittade ett mycket enkelt recept:

Jag skalade och kärnade ur en pumpa (cirka tio cm i diameter), tärnade och fräste i rypsolja tillsammans med en hackad lök och några klyftor vitlök. Spädde med vatten och en tärning buljong. Lät koka en kvart. Kryddade med svartpeppar. Mixade och klickade färskost i.

Färgen är underbar, smaken rund och god. En blivande klassiker i receptsamlingen, misstänker jag.

 

Skickat via Blogsy

Ruskväderstankar

Ute blåser höstliga vindar och regnet smattrar mot vårt plåttak. Hösten knackar på och jag vet faktiskt inte om jag är riktigt beredd att öppna. Jag är liksom ingen riktig höstmänniska. Jag är nog snarare en utpräglad sommarmänniska som lite motvilligt försöker komma till rätta med ett ofrånkomligt faktum.

Av någon outgrundlig anledning har jag de senaste dagarna mött några människor som verkligen älskar hösten. Som gillar när det drar ihop sig, blir svalare och mörkare och ruskigare. Och nu börjar jag undra om Universum kanske har tänkt att jag kan lära mig något nytt om höstens hemligheter?

Den vackra höstdagen är det ju lätt att tycka om: andas den klara luften, njuta av de sprakande höstfärgerna. Det är dagarna med ruskväder (som idag) som är min utmaning. Pedagog som jag är inställer sig strax några frågor: Hur lär jag mig tycka om dem? Kan det funka med lite klassisk betingning i Pavlovsk anda? Kan jag lära mig att associera ruskväder till något positivt och därigenom bli en människa som verkligen njuter av hösten?

Det känns värt ett försök, så nu har jag bestämt mig för ett behavioristiskt inspirerat experiment. Jag har tänkt ut en strategi som går ut på att under dagar som idag

1) elda i kakelugnen och lyssna till knastret, se lågorna, känna doften och värmen
2) dricka te bryggt på färska örter från vår egen trädgård
3) plocka fram mina lyktor och tända lite levande doftande ljus
4) kura i soffhörnet med Älsklingarna jag har här hemma
5) plocka fram den där högen med skönlitteratur som bara längtar efter att bli läst

- och se vad som händer. Kanske är höstens alla ruskväder inte så tokiga ändå... Kanske kan de med lite betingning till och med bli Hett Efterlängtade Höstmys?

Bondbönorna skördade

Detta är årets bondbönor. Skördade redan nu pga nån irriterande liten skadegörare som gjorde baljorna svarta... Skörden är fin, men inte jättestor, får man säja. Vi satte plantor på motsvarande åtta meter. Detta gav sammanlagt ett drygt kilo baljor - det ni ser är de spritade bönorna (i otorkat skick). Vi får se hur mycket de väger när de väl har hunnit torka. Ett par små askar fryste vi in i experimentsyfte. Och så sparade vi några hela baljor som ska få torka och ge utsäde till nästa år.

Om jag räknat rätt kostade dessa bönor oss knappa 5 € i utsäde. Vatten och arbete räknas inte, eftersom bondbönor är så anspråkslösa och lättodlade. Jag såg att hela baljor säljs till ett kilopris på femtio kronor per kilo. Vågar man undra vilket priset på torkad bondböna skulle vara i butiken? Någon kassako är hemmaodling av bondböna troligen inte, men med eget utsäde och en lite större areal kan den på sikt bli ett fint litet tillskott i självförsörjningen.

Det fina med egen odling av bondböna är också att vi förbättrar jorden, eftersom bönor fixerar kväve. Dessutom kan vi äta bönorna superfärska och vi vet ju exakt hur (giftfritt) de är odlade. Eftersom bondbönan är en näringsrik vegetarisk variant av protein och möjlig att ta tillvara för vinterförrådet är den också en av de växter vi mer än gärna experimenterar vidare med nästa säsong!

 

Skickat via Blogsy